Christoffers Blogg

Jag kanske behöver mera kaffe

2011-07-09T18:42:00.000+02:00

Men just idag så har jag kommit på vad jag vill göra när jag blir stor. Jag vill bygga ett koncentrationsläger där vi tar hand om folk som går omkring i bandtröjor på band/artister dom inte ens lyssnar på.

Jag kanske varit otydlig med detta tidigare men musiksmak är serious business i min värld och jag har länge grunnat om det verkligen är så många Rolling Stones-fans bland folk som är födda runt 88-92, idag på vägen hem från systemet väntade jag på en buss som skulle komma först om en dryg kvart. På hållplatsen var det endast jag och en blond historia i en *trumvirvel* Rolling Stones-tröja! och eftersom man råkade få ögonkontakt så kändes det sådär jobbigt oartigt att inte säga någonting så jag var tvungen att stilla min vetgirighet. Ordväxlingen följde enligt nedan:

- Snygg Stoneströja!
- Ehh tack
- Har du sett dom live någon gång?
- Näe...
- Nähä, okej. Men vilken är din favoritlåt då?
- Nja, alltså ..jag lyssnar inte så mycket på dom

Därefter passerade drygt 7min av isande tystnad innan den blonda historians buss anlände. Själv var jag djupt engagerad i att studera folket som passerade på andra sidan gatan i ett desperat försök att inte säga ett ord till. Det gick rätt bra.

En bandtröja är inte något jävla toxico-linne från Shock. Det är ett uttalande om vem du är som person. "Men jag gillar rock" räcker inte här. Man flyger fanorna man strider för. Enda undantaget för detta är småbarn som inte är gamla nog att få bestämma själv. Dessa kan med fördel tvingas på AC/DC-onesies så det blir folk av dessa också. Men är du gammal nog att kunna forma din egna preferens om vad du helst fyller öronen med så flyger du inte längre falska flaggor. Ni är Hostis Humani Generis och förtjänar att behandlas därefter.

Men det är bara jag.

Nej jag är inte död

2011-07-09T11:07:00.000+02:00

Så varför har jag inte skrivit något här sedan den 26:e Maj? Jadu, jag har haft bättre saker för mig. Typ jobba 07-15.30, konsumera litteratur, svära över solskenet, dricka öl och motionera.
Just ja, ordinarie dator är ju fortfarande oåtgärdad så jag lallar bara runt på en lånelaptop fortfarande, men det är egentligen inte en faktor i sammanhanget tycker jag.

Jag har funderat att skriva just ett inlägg av den här arten sedan början av juni, men i slutändan har det alltid skyfflats ner i prioriteringslistorna till förmån för saker som "köpa en slickepott så att jag slipper kratta runt med en jävla matsked i skålen nästa gång jag får ett sug på att baka en sockerkaka", undersöka om den brittiska HBO-webshopen levererar till Sverige och i sådana fall hur mycket frakt dom smäcker på mina Game of Thrones-tröjor (eller om man bara skulle ta den enkla vägen ut och beställa från 6dollarshirts.com bara för att man vet att det funkar) alternativt headbanga hårmanen torr till Morbid Angels nya skiva (dödsmetalldisco är det nya svarta)

Så så är läget. Enda anledningen till att jag fick tummen ur till sist var nog för att jag har tvättstuga, inte är sugen på att dammsuga och måste göra någon sorts paus i min arkivfrossa av Fredrik Backmans blogg (folk som läser gratistidningar kanske är bekanta med att han figurerar i City Malmö/Lund på onsdagar och har en bra tendens att peka ut köttmongon).

30 Day Song Challenge 1/30

2011-05-26T00:00:00.000+02:00

Day 01: Your favourite song:

Oj, här börjar vi med de lätta uppgifterna direkt ser jag.. Har jag någon favoritlåt? Jag är ju ombytlig på den frågan ärligt talat. Min mest lyssnade låt som jag taggat som "loved" på last.fm är iaf inte favoriten i skrivande stund.

Just nu är det ett alster av italienska dödsmetallarna Fleshgod Apocalypse. Thru Our Scars heter visan och den är tveklöst den perfekta låten för stunden enligt mig. Brutal som en skenande stenkross, härliga arrangemang på gitarrerna, en refräng som lyfter en två meter över marken och en trummis som vet hur man piskar upp farten. Texten i sig tilltalar mig också (ja, det är inte slumpmässiga ljud dom utstöter), en uppmaning att frigöra sig från religionernas makt och att ta lärdom av de misstag och den ondska mänskligheten är dömd att upprepa om och om igen.

Det kvittar vad jag gör. Diskar, gymmar, springer, pluggar, handlar mat, cyklar runt på måfå i staden eller bara ligger och halvsover i sängen. När den här låten drar igång så får jag ett fånigt leende på läpparna och transporteras rakt in i en mycket bättre variant av verkligheten.

Omgruppering!

2011-05-25T22:58:00.000+02:00

Okej, dags för någon jävla motreaktion på att jag håller på att göra den här bloggen till en träningsdagbok i stället för att vara en smältdegel av mina tankar i största allmänhet. Jag skall ta mig an min första bloggutmaning bara för att se om jag ens har orken/möjligheten att göra ett inlägg om dagen!

Så efter en halv minuts googlande har jag bestämt mig för att göra "The 30 Day Song Challenge". En låt om dagen kring ett visst tema, har jag något fördjupande att säga om det så fyller jag ut posten.

Träningsvärk och Pluralook

2011-05-21T11:22:00.000+02:00

Göteborgsvarsvlördag. Nästa år kanske, men nog fasen skall man hålla ett öga på resultatlistorna och polarna som faktiskt springer det i år. Besserwissern i mig säger att jag hade kunnat göra det under 1.45.00, men då faktorerar vi inte in dagsform, klimat och planeternas position på himlavarvet så det är ungefär lika relevant som att säga att jag kan göra en ollie på en skateboard, jag klarade ju det för 10 år sedan liksom.

Dessutom skulle det gå långsammare då jag körde ett jävligt kul gruppträningspass på gymmet igår. Cirkelträning! Har testat boxningspassen och core innan på värnhemsanläggningen men det var inte så plågsamt som jag hade önskat, men igår fick jag precis vad jag önskade ..och lite till ärligt talat! Hade ingen ork kvar i kroppen för att springa hem. Ingen ork för 2,7km lugn transportlöpning. Jag var för slutkörd. Fy fan så kul det var! Idag så känns det mest i magmusklerna och baksida lår, resten av kroppen är sådär småstel men okej. Får se vad man orkar med sen i eftermiddag i träningsväg.

Jag hoppas dom slänger ut ett nytt pass snart igen, än så länge verkar det vara lite testfas med förhoppning om att lägga upp 2 pass om veckan framåt hösten. Kan man få ett riktigt grisigt Kettlebellpass också så är lyckan gjord i min bok.

I övrigt så fick jag ett infall idag och bestämde mig för att lalla runt i flätor och gubbkeps som huvudsaklig look. Hårdrocksplura helt enkelt. Vet inte om man ser särskilt klok ut men kul är det och jag trivs förvånansvärt bra i det. Man kanske borde dra på sig kilten också för att göra galenskapen komplett?

Lika som bär?

Nej jag har inte försvunnit ...helt

2011-05-20T14:13:00.000+02:00

Mitt sista ramminne kruppade ur för två veckor sedan nu och det tog ett tag innan problemet kunde identifieras. Men nu vet jag att jag måste köpa mig lite nytt ram och förhoppningsvis skall min dator vakna till liv igen tack vare det. Alternativet är att mitt moderkort är besatt av djävulen och äter ramminnen som om det vore chips på en förfest och det lär innebära att jag kommer få bränna sommarjobbspengar på en massa nya datorkomponenter (alternativt en helt ny dator).

Men faktum är att det har inte varit så jobbigt. Det enda jag egentligen saknat är spotify, allt annat har jag ersatt med motion, litteratur, mer läxläsning och mitt xbox. Framförallt har man blivit ruskigt effektiv med sin tid tack vare att man helt plötsligt inte sitter och ugglar framför datorn. Extremexemplet är nog dagen då jag hann äta frukost, diska, storstäda lägenheten, handla mat, tvätta, träna, läsa ett par kapitel i boken och börja laga lunchen på 6h utan att för den delen känna sig jäktad någonstans. Man kanske borde medvetet banta bort datortiden mer och kanske bli mer effektiv med sin vardag hela tiden? Jag vet inte, intressant var det iaf.

Slut på semestern, dags att vila

2011-04-25T23:06:00.000+02:00

Då var camp kalmar över för den här gången. Allt som återstår är att krypa till sängs, sova ut och i morgon packa och slappa innan det är dags att parkera häcken på tåget tillbaka till Malmö. Avslutade mina halvgalna fysupptåg här i föräldrahemmet med att köra ett långpass på kvällskvisten (de där 15 kroppkakorna behövde ju komma till nytta någonstans), så sagt och gjort, jag drog på mig träningskläderna och sprang ner till Stensö udde och minnesstenen över Gustav Vasas landstigning i kalmar 1520. Tog lite bilder, drack lite vatten och så sprang jag hem igen. 27km totalt på 5.21-tempo så jag är supernöjd. Skall se om jag kan göra en post med bildbevisen när jag kommit hem eftersom jag inte har någon möjlighet att överföra mobilbilder till familjedatorn här.

Nu blir det ett par dagars karantän från löpträningen, träning är kul men vila är nödvändigt om man vill kunna göra mycket av det. På återseende!

Påskränning

2011-04-22T22:47:00.000+02:00

Jahapp, första dygnet i familjehemmet är avklarat och två löppass i benen redan. Första passet blev i princip direkt när jag kom fram, farsan plockade upp mig på centralen och sen körde vi ut till Kalmar OKs klubbstuga och körde torsdagspasset. 12km där man fick småsnacka med gubbarna, njuta av syremättad granskog och springa på småstigar som var helt underbart mjuka, bitvis totalt sönderbökade av vildsvin och blockerade av ett par omkullfallna träd som i mina ögon bara kunde tas med ett dödsföraktande häcklöparsprång. Precis vad man behövde helt enkelt!

Andra passet gjordes innan lunchen idag. Fyra löpare och tre generationer ur familjen på ett led. Farsan, jag och två av syskonbarnen. Majoriteten av rundans sju kilometer togs i ett ganska lugnt tempo där man lät ungarna sätta tempot. Sen efter 20min kände jag att jag behövde sträcka ut benen lite mer och sade hejdå och gick från ett obekymrat 5.45-tempo till 4.20 och lämnade farsan och småknattarna i ett enligt deras utsago stort dammmoln. Utöver att imitera hjulben från de tecknade serierna så lyckades jag även med konststycket att nästan kliva på en liten huggormsunge när vi korsade en viadukt redan efter första kilometern. Min första riktiga "löparorm" såvitt jag vet! Har inte ens sett en huggorm när jag varit ute i naturen sedan jag var sjutton år och rastade min morbrors hund i norrköping så det var en kul naturupplevelse. Fick även skåda vipor och någon sorts hök under rundan så nu känner man sig redan riktigt bortskämd med sköna upplevelser jämfört med Malmöstandarden. Farsan och jag drog även en utflykt till Öland på eftermiddagen där man bjöds på riktigt "Onna da island, inna da sun"-väder när vi promenerade runt i Nunnedalen och fotograferade grönskan, morsan stannade hemma då hon verkar ha tagit över farsans förkylning i dagarna. Hoppas bara inte jag plockar upp någon skitbacill nu under visiten när träningslivet går så jäkla bra.

En tredje liten pepp-händelse var att jag fick tag på en badrumsvåg för första gången sedan ..Januari och kunde konstatera att jag ligger ganska prick på 70kg dessa dagar. Det tackar man för! Lättare än så vill jag faktiskt inte bli så nu gäller det bara att hålla i träningen och käka ordentligt så man bara ställer om fördelningen mellan fläsk och muskelmassa till en nivå som matchar min fåfänga.

Apropå mat så är det som vanligt top notch också. Som vanligt bjuds man på "best of mamma" här hemma och jag har nog det senaste dygnet stoppat i mig lika mycket grönsaker som jag vanligen gör på en halv vecka. Vem behöver åka på träningssemester till Portugal när man har föräldrahemmet tre timmar bort med tåget? =D

Nå, resten av påsken ser ut att bli mer löpning, mer god mat (kroppkakor på måndag!), öl med hemvändargardet, lite hushållssysslor och våldgästa storasyster med hennes familj någon eftermiddag. På tisdag återvänder man till den bittra verkligheten men vägen dit lär i varje fall vara ett riktigt kalas.

Glad påsk gott folk!

Halvvägs!

2011-04-14T23:06:00.000+02:00

Inte för att det syns, men jag har shorts här...faktiskt

Jahapp, 16 dagar kvar på månaden och där kröp jag över 100km-gränsen för den här månaden. Att ta 200 känns rätt genomförbart måste jag säga. Vårvädret gör mycket gott för löparpsyket, tempot är lite raskare, humöret bättre, återhämtningen kortare och tvättkorgen fylls inte lika omedelbart nu när man kan klara sig utan tre lager på överkroppen. Faktum är att min idealklädsel när man skall ge sig ut och springa är nog tveklöst kombinationen av shorts och en långärmad funktionströja. Det känns sådär lagom ledigt och lagom funktionellt att ha på sig, vädret som kräver den kombinationen är tillräckligt svalt för att man skall kunna prestera riktigt bra (alla mina snabbaste tider har satts i detta läge och med sådan outfit) och med allt det i bakhuvudet så är det väl inte ett dugg konstigt att man i princip betingat sig till att snabbt plocka fram min inre tävlingsmänniska. Pavlov hade varit stolt. Så för att hylla säsongen så får jag väl bjussa på något så sällsynt som en egobild tagen i samband med ett transportlöpningspass till gymmet i västra hamnen härom dagen. Skall vi leka riktig modebloggare så kan jag meddela att tröjan är ett vanligt underställ av Everest från Stadium, shortsen som inte syns är från samma ställe, helsvarta Soc som går ner till knäna och är mer fotbollsshorts än löparshorts i stil, ryggsäcken är en Salomon XA20 från Runners' Store och kepsen är en Meshuggahkeps köpt i bandets merch-hörna förra gången dom spelade på Kulturbolaget. En gång i tiden var den kolsvart, men väder, vind och smuts har förvandlat den till den där gråsvartbruna-nyansen.

Dagens löprunda med pildammsgänget var i varje fall helt klart ett tydligt bevis på ovanstående babbel om inverkan av bra väder och mina "snabba kläder". 20,5km (beräknat via kartmätningar, andras garmin-enheter, grundskolematematik och genomsnittstider på distansen) kutades med ett snitt på 5:09min/km, fort till parken, sedan långsammare under de tre varven i parken så man kunde vara social med resten av gänget och sen bra fart hela vägen hem, med en liten tempostegring efter man korsade Midhemskorsningen på Lundavägen. Ansträngande? Jovars, flåset fick jag helt klart igång och det kändes motiverat att lägga 10-15min på lite grundlig stretching efteråt, men jag känner mig långt ifrån utmattad! Faktum är att jag är bra sugen på att köra lite transportlöpning i morgon i samband med skola och gym. Får se vad jag bestämmer mig för, väderprognosen säger kallt, soligt och väldigt lite blåst (vilket räknas som vindstilla enligt Malmömått), men om jag är i totalt efterblivet zombieläge så blir det nog bara cykel och gym.

Sommarsäsong!

2011-04-03T18:59:00.000+02:00

Japp, oavsett om det skulle blåsa en snöstorm rakt genom skåne i morgon så är det numera officiellt sommarsäsong i min hjärna. För nu har jag haft mitt första löparpass i t-shirt och shorts! Tog en omväg hem från gymmet i västra hamnen så jag fick 8km att njutningsplåga mig med i eftermiddagsvärmen. Plågobiten kommer ur att jag grundade med 4,5km transportlöpning till gymmet iförd vad jag trodde var en klimatanpassad outfit med vindtäta löparbyxor, underställströja och tshirt (riktigt fel, kändes varmt och jävligt hela vägen) och sedan körde ett halvjobbigt pass med ben/mage-fokus.

Allt som allt en klockren final på en skön vecka. Fick inte alla tänkta löppass men den träning som blev av var helt klart kvalitativ iaf. Mer självplågeri nästa vecka!

Summering av Mars

2011-03-31T21:01:00.000+02:00

Nyss hemkommen från månadens sista träningspass, en riktig kanonrunda på 20,5km i behagliga plusgrader och med en härlig regnskur som följde mig hela vägen hem från pildammarna. Uppenbarligen lönade det sig med tre dagars avhållsamhet från allt vad löpning innebär (även om jag blev sjukt rastlös på kuppen) i och med att jag klockade in på 1.47.56 och var, om ni ursäktar franskan, riktigt jävla pigg hela vägen. Till och med nu när endorfinerna börjar klinga av och jag mest är lite halvfrusen och hungrig så känner jag mig helt okej

2 mil i 5:16min/km, det är inte långt kvar till ett av mina delmål nu. En halvmara på 1h 45min skall nog gå bara jag ger mig fan på det.

Mars i helhet då? Jovars jag kan knappast klaga när jag kollar min data på jogg.se
#9 i kommuntoppen (i skrivande stund iaf, får se om det håller sig de sista timmarna nu) med 168,4km i protokollet. Vilket egentligen borde vara lite längre då jag inte mätt distansen på mina HIIT-pass eller när jag joggade tillbaka till botten av tjurbacken på söndagens pass. Inte illa då jag ändå var nere på #18:e plats halvvägs in på månaden.
Utöver detta så lade jag ner ungefär 22h på gymmet, testade på en ny gruppträning med boxningstema som var riktigt kul, satte ihop ett lite mer fokuserat träningsschema i slutet av månaden och märkte ganska omgående skillnad i träningsvärk och intensitet i träningen.

Allt som allt känns det riktigt lovande inför April. Om jag kan lyckas hålla igång så här och förbli frisk och skadefri så kan April kanske bli månaden då jag knäcker 200km-gränsen. Och om jag får som jag önskar så blir April också första månaden man kan springa i shorts.
Men det är bara spekulationer och önsketänkande än så länge så upp till bevis Christoffer. Nu kör vi!

Löparstörning

2011-03-25T11:48:00.000+01:00

Jamen det här har ju gått bra, 4,5 mil under sulorna mån-tors, plus HIIT-passet där jag inte räknade distansen jag sprang, som sämst har man fått stå ut med snålblåst i ansiktet vädermässigt men då har det ändå varit soligt och relativ vårvärme som kompensation, det har helt enkelt varit en bra vecka för folk som springer, något som en av mina grannar också lagt märke till vilket resulterade i följande meningsutbyte när jag var på väg ut på tisdagseftermiddagen

- Ja det måste vara skönt att komma igång med springandet nu när det blivit fint väder

- Jovars, fast jag sprang under vintersäsongen också

- Vadå på gymmet eller?
- Nä, jag körde på i stort sätt som vanligt

- Men det var ju skitkallt ute ju

- Jag har underställströjor och man blir ju rätt varm efter några kilometer så jag frös inte nämnvärt

- Men halkan då?
- Ja jag fick springa lite långsammare och längre.

- ..du är inte klok

- Jo, jag vet

Jag får väl skylla det där helt på att nästan allt jag vet om löpning, både i kunskap och filosofi har jag lärt mig av min far, karln som löptränat tisdagar, torsdagar och söndagar så länge jag kan minnas. Det är helt och hållet hans fel/förtjänst att jag anser löpband vara djävulens påfund; att jag förvandlas till ett levande frågetecken när folk väljer bort löpning bara för att det inte är "skönt väder" ute och att jag tycker att grundkravet för ett bra träningspass är att det skall finnas ett element av lidande i det hela. Kanske har det här bidragit också till att jag har en rätt skev syn på träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Men jag tror egentligen inte att någon kommer till skada av att jag får ett mysleende på läpparna när jag ser hur alla löpband på gymmet står tomma en solig eftermiddag.

Så vad vill jag ha sagt med det här? Ingen aning, jag började skriva mest för att ha något att göra i väntan på att tvätten nere i torkrummet skall bli klar.

Möjligtvis följande två saker:

1) Ja, jag kanske är lite konstig i huvudet.

2) Välkomna ut i friska luften alla säsongslöpare, kul att se er igen!

HIIT, andra försöket

2011-03-23T09:45:00.000+01:00

Okej.. den här gången kändes det MYCKET mer. 40-45sek full fart, 20sek ståvila höll i fyra rusningar, sen började man nästan känna sig spyfärdig när man hämtade andan, fegade ur lite och ökade vilan mellan de tre sista gångerna till 30-60sek beroende på puls och andning när man kom till stopp. Fy fan vad jobbigt (men på ett ganska masochistiskt sätt kul), får se om jag orkar göra det fler gånger den här veckan. Måste ju även testa ut nya träningsupplägget på gymmet och få lite vanlig löpning gjord trots allt.

Idéer/ambitioner för veckan: Två gympass till, långrunda i morgon, kanske någon sorts backintervall i bulltofta till helgen, distanspass för att återlämna spel på biblioteket och kanske ett eller två HIIT-pass till om jag känner mig överstimulerad som jag nu gjorde i morse. Berodde nog delvis på Soran Ismails trollande av morgonpassets programledare (och alla miljövänner som råkade lyssna) där han hävdade att det inte är värt att bry sig om källsortering och långsiktigt miljötänkande. Det var SJUKT kul att lyssna på då folk verkligen högg på det

Motivationssvacka

2011-03-19T12:50:00.000+01:00

Jag antar att det pendlar mellan höga toppar och djupa dalar i hur träningen går just nu. Den senaste tiden har varit rätt slapp träningsmässigt, men lite mer produktiv i form av sommarjobbsjakt, pappersarbete och annat som kräver stillasittande. Rent resultatmässigt så har det resulterat i att jag halkat ur topp-5 i kommunlistan på jogg.se och harvar någonstans i botten på topp-20, men på 1,5 vecka borde man hinna klättra upp en bit på den där listan så mitt småsinta tävlingsego inte får sig en så allvarlig törn ;)

Annars? Jo jag har suttit och lyssnat en hel del på The Haunteds nya skiva. Den är väldigt annorlunda mot tidigare alster, mer typ stonerrock/heavy metal än den ösiga tvåtaktsthrashen som är lite av deras signum. Många fans har bölat högt och skrikit "sellouts!" i internetmörkrets anonymitet men jag gillar det ärligt talat. Jag tycker det fortfarande har den där känslan av vad som egentligen är The Haunted, det går helt utmärkt att headbanga till och det har ett jävligt skönt groove. Låtarna är inte ens på långa vägar lika publikfriande om man skall jämföra med en annan husgud i mina skivhyllor (hej In Flames! jag tittar på er) och det känns mer som ett uppfriskande experimentalbum som i sämsta fall kommer vara en sorts okej mellanskiva innan dom kalibrerat siktet inför nästa som blir en pannbensknäckande fullträff. Utspätt är inte ordet som hör hemma i beskrivningen av Unseen i varje fall och för den som är nyfiken på att höra det hela så är det bara att klicka här så skickas ni till sidan där hela skivan streamas.

Sådär, dags att svida om och leta reda på lite träningsvärk!

Veckosummering

2011-03-06T20:50:00.000+01:00

54km löpning fördelat på fyra träningstillfällen och tre styrkepass på gymmet. Kort och gott en aktiv och svettig vecka, träningsvärken jag fick i benen efter en kombination av en tvåmilare i 5:10-tempo och ett hårt benpass på gymmet gick inte av för hackor heller. Jag gjorde ett tappert försök att springa bort den värsta stelheten ur benen genom att lämna tillbaka lite saker på biblioteket och sen hänga på en polare till hans föräldrahem och mata katterna, men i slutändan så tror jag att det blev ett steg framåt, ett steg bakåt då det blev bra mycket längre än jag först hade planerat. I slutändan är det ändå svårt att klaga då Malmö bjöd på strålande löparväder i eftermiddagssolen, så morgondagens eventuella plågor var väl värt mödan.

Oscarsgalan 2011

2011-02-27T21:09:00.000+01:00

Kommer jag se den? Pjta, om jag hittar en livestream.
Kommer jag direktrapportera som förra året? Nä, det var minst sagt en hektisk process som jag nog inte pallar att återupprepa. En summering runt 06.00 däremot är inte otänkbart om jag nu ser den.
Stalltips?
Bästa film vinns av The King's Speech eller The Social Network (som kommer plocka flest priser). Colin Firth blir bästa manliga skådespelare, Bästa kvinna blir Natalie Portman eller kanske möjligtvis Anette Benning, Aronofsky eller Fincher plockar bästa regissör (om inte juryn svalt oscarbetet kallat The King's Speech helt), Toy Story 3 vinner bästa animerade (smeknamnet Pixarpriset är inte plockat ur luften gott folk), Biutiful blir bästa utländska och Banksydokumentären plockar sin nominering.

Impulsivitet

2011-02-25T15:11:00.000+01:00

Det senaste dygnet har jag känt ett behov av att göra någonting drastiskt, så nyss rann bägaren över och skägget friserades om. Jag som kört helskägg av varierande volym (5mm-27cm) de senaste tre åren är nu helt bar om kinderna. Inte ens polisonger! Så här oskäggig har jag nog inte varit sedan ..lumpen typ, så 7 år drygt.

Så hur känns det? Ovant, för att uttrycka mig finkänsligt. Precis när jag blev klar så gick det en sån där "vad har jag gjort?"-vibb genom hela kroppen men det har jag nästan skakat av mig helt när jag skriver detta. Nu känner man sig mer självmedveten i brist på bättre termer. Det är inte en katastrof, det är inte en omedelbar succé, det är bara annorlunda. Dessutom är det bara hår, det växer ut igen rätt fort om jag nu skulle ändra åsikt och tycka det var en genomkorkad idé det här. Oavsett vilket så har jag en känsla av att det kommer bli ett rätt kortlivat projekt eftersom jag är en riktigt lat jävel när det kommer till att raka sig regelbundet.

Eftersom allt annat är roligare

2011-02-23T18:03:00.000+01:00

Akademiskt sugiga veckor kompenseras med fördel med hård fysisk ansträngning, god mat, tvspel och hushållssysslor.

Idag: Storstädat köket, dammsugit/moppat hela lägenheten, kokat en ypperlig potatis & purjolökssoppa, kört ett gympass. Snart även spenatomelett och xbox. För i morgon blir en lång och tråkig dag

Surt och sött

2011-02-19T03:35:00.000+01:00

Det här har varit en seg vecka ärligt talat. Vilket inte är så förvånande då jag donerade blod i måndags (och fick äntligen iväg mitt blodprov till tobiasregistret, jävlar vilket projekt det blev), men jag har inbillat mig att jag har studsat tillbaka snabbare de senaste två-tre gångerna jag dränerat mig. Nåja, det är inte värre än att man inte har samma klipp i löpsteget och behöver en kopp mer än vanligt för att vakna på morgonen. Och som krona på verket glömde jag min klocka på gymmet idag, får hoppas att den ligger kvar eller iaf blev inlämnad när jag kommer dit i morgon. Inte för att den var dyr (faktum är att det är en thaiklocka för 40kr jag fick av farsan) men den var smidig att ha. Sen fick jag inte någon tvätt gjord den här veckan då utemiljöernas ombyggnationer tydligen krävde att man stängde av vattnet 9-12 den dagen. Fffffuuuuuuuu!

Så, gnället avklarat. Nu till de roligare sakerna! Jag vann ett underställspaket i en tävling på Maratonbloggen. Passar som handen i handsken nu när det blivit lite kyligare igen och man kan nog inte ha för många underställströjor när man springer 3-4ggr i veckan.

Så ligger det till, övriga aktiviteter segar på som vanligt. Skall kanske ha vänner över på middag i morgon och jag kom på att jag behöver nog fixa lite med dricka i sådana fall under förmiddagen. Måste bara kolla om det bilas eller blir bushbuss

Jodå...

2011-02-04T22:27:00.000+01:00

Det går lite knackigt med uppdateringarna. Träningen funkar iaf utmärkt och vardagen flyter på rätt bra. Har testat att låna konsollspel på biblioteket och överlag funkar det rätt bra. Bara en skiva som var för repig för att hålla hela singleplayerkampanjen igenom så jag antar att jag får försöka låna om det igen efter dom fått chansen att slipa om skivan.

Det nuvarande tillståndet av barmark är också ohyggligt bra för löparhumöret, så säsongen till ära har jag uppdaterat min spotify-playlist med musik som taggar min inre löpare. Inte så många förändringar utöver att jag tagit bort de som inte gick att streama (hejdå metallica) och skruvat upp tempot i låtarna överlag. Spellistan hittar ni här.

En liten brasklapp bara den här listan innehåller bara en massa hårdrock/metal, väldigt lite rent sjungande och har sin fokus mot att ingjuta en lust för snabbt löpande

Bringthewarhome

2011-01-26T22:06:00.000+01:00

Peter Dolving kan göra mer än att gasta huvudet av oss i The Haunted. Här har ni hans andra band och det är jävligt bra det med.

Long time no see

2011-01-26T10:32:00.000+01:00

Ja okej, tentakaoset har lagt sig, familjeaktiviteterna har avverkats och vardagen har normaliserats. Dags att skriva nytt här kanske? Nä, för närvarande får det räcka med att jag länkar till den bästa fan-filmen på rätt länge. Damer, herrar, transpersoner, här har ni Fallout: Nuka Break

Ps. Apropå filmer och sådant, dom släppte nyligen listan på oscarsnomineringar. Jag får väl göra en uttömmande post om vad jag tycker och känner kring det hela. Årets film känns iaf svårtippad

Amnesia: Dark Descent

2011-01-07T15:35:00.000+01:00

1) Ni kanske vill sänka volymen lite innan ni startar klippet
2) Skadeglädje är den enda sanna glädjen, jag skrattade så tårarna sprutade
3) Svenska indie-spelutvecklare gör uppenbarligen världens mest skrämmande spel
4) Allvarligt. Det här verkar vara det mest skrämmande spelet i världshistorien

Comeback

2011-01-07T01:28:00.000+01:00

Japp, idag blev det lite löpning. Ganska precis 11km om jag mätte rätt. Pulsen låg aningen högre än vanligt och man stelnade till lite under den sista 1,5km, annars tyckte jag inte man lidit för mycket skada av 9 dagars inaktivitet och en småjävlig förkylning. Faktum är att den riktiga plågan satte igång efter man hade suttit på Gamecenter med vännerna och spelat Left 4 Dead 2 i någon timme. Högerknät hade stelnat till något så överjävulskt under datorspelandet vilket ledde till att man fick svära lite trots att det gick bra att äta upp motståndarsidan när man var zombie.

Nåja, det är ju inte som man skall springa under morgondagen så det får väl gå. Vila knät och testa någon mil igen på söndag

Var det ett sent nyårslöfte?

2011-01-06T13:07:00.000+01:00

Följande meningsutbyte uppstod precis på messengern mellan mig och en av mina kompisar.

- fast ang. träning. I sommar skall jag fan se om jag inte kan träna upp mig till sub40
- sub4+
sub40?
- milen på under 40min
- aah, soft. ;D
- är du på?
- Mm jo varför inte : D
- tunga intervallpass osv så fort det blir barmark
- ;D

Alltid kul att dra med vänner i fördärvet.

Summeringen av 2010

2011-01-05T01:38:00.000+01:00

Januari:
Året började rätt katastrofalt, halva ram-minnet begick harakiri lite efter tolvslaget, vilket startade en kedjereaktion som i slutändan ledde till att man förlorade allt man hade på hårddisken. Värst av detta var alla foton och en uppsättning nästan-färdiga uppsatser jag skulle lämna in för att blidka CSN som flåsade ilsket i nacken på mig. Misär av Bergman-kaliber följde. Fast det fanns ljuspunkter, som att till sist bestämma sig för att 2009 års bästa skiva var Crack the Skye av Mastodon, jag blev morbror för fjärde gången till en liten madam som först markerade sin närvaro med att ha noll tålamod och ett diaboliskt ilsket vrål och idag är världens sötaste charmtroll. Jag upptäckte att med blott fem öl och två goda vänner kan man åstadkomma en liten röjskiva som vi än idag skrattar åt. Sen var det mycket kring flytten till nya lägenheten vid månadsövergången och all stress det förde med.

Februari:

Lite av en skuggmånad, inga inlägg av konkret innehåll här och från vad jag har skrapat fram från andra källor så var jag uppenbarligen inne i någon sorts svacka av misantropi och cynisism. Självklart inte hela månaden lång, det hade jag säkert kommit ihåg i sådana fall, men jag hittade ett långt manifest skrivet på fyllan om varför jag aldrig kommer gifta mig i en kyrka eller tillåta en hypotetisk avkomma att döpas. Morsan och farsan var på besök också och hjälpte till att göra lägenheten lite mer beboelig (annars hade jag säkert fortfarande inte haft några gardiner idag t.ex) och sen var jag på arbetsintervjun för trädgårdsjobbet jag sedan hade från Mars till Oktober. Tror jag gjorde även mina första trevande försök till löpträning här också tillsammans med en polare.

Mars:
Månaden med flest inlägg. Oscarsgalan var boven i dramat eftersom vi i kompisgänget hade en tradition av att följa den tillsammans hemma hos någon, vilket inte funkade det här året pga sjukdomar och utlandsvistelser, jag vägrade dock ge mig och resultatet blev ett 39 uppdateringar långt play-by-play refererat medan jag följde sändningarna streamat på justin.tv. Koffein, konstant tidspress på att skriva kort och koncist om vad man skådade och en sakta men säkert växande övertrötthet resulterade i en rätt underhållande stream of consciousness-text. Än idag är jag väldigt glad över att Katheryn Bigelow vann de tunga priserna för The Hurt Locker.
Utöver oscarsgalan så landade Stam1na - Viimeinen Atlantis i min brevlåda och började sprida ljuv musik i bostaden, jag började jobba som trädgårdsmästare i Kulladal och jag kunde uppenbarligen springa 6km utan några konditionsbekymmer. Vi drog på Scifi-mässan här i Malmö, hade piratparty med den svensk-finska alliansen och hängde på Deep tills dom i princip sparkade ut oss.

April:
Började komma in i en rutin av halvhjärtat skolarbete och helhjärtat trädgårdsarbete. Jag lärde mig att jag var nu gammal nog att sterilisera mig om jag så skulle önska, jag fick mitt besked på skatteåterbäringen och dansade en glad liten vansinnesdans över pengarna som skulle ramla in och gav all cred till alliansen vare sig dom förtjänat det eller ej. Jag började ta morgonpromenader på en regelbunden basis och faktiskt . Sen drog jag en miniweekend till Kalmar för att närvara på nya systerdotterns dop. Sen firade man traditionellt valborg i Lund som en riktig student, alkohol, galenskap, goda skratt och fester där man knappt kände någon. Vilket var lika kul som vanligt!

Maj:
Började med att jag likt min käre far retade gallfeber på någon för mitt eget höga nöjes skull. Sen började jag faktiskt formulera lite målsättningar med min löpträning. Kort efter det så hittade jag jogg.se, pildammarna och maratonbloggen på svenska dagbladet. Jag och Adam drog till Åbo för att hälsa på Finlandsgänget och det var så vansinnigt roligt att man knappt visste vad man hette ibland. Allvarligt, en av årets största höjdpunkter. Sen följde några veckor då man jobbade både som tidningsbärare och trädgårdsmästare, vilket var bitvis tungt för den skeva dygnsrytmen men samtidigt förvånansvärt ok. Med undantag för det faktum att det finns inget mer surrealistiskt i denna värld än att hänga på Möllan klockan 4 på söndagmorgonen spiknykter.

Juni:
Inleddes rätt slött med någon "semestervecka" utan några direkta jobbdagar (många som bokade upp sig på passen där) som avrundades med årets upplaga av Metaltown i Göteborg. Jag såg In Flames, Kreator (och träffade Mikael Stanne i folkhavet), Nile, Rammstein, Sabaton, Sodom och Soulfly, jag köpte mig en grönrutig kilt som jag älskar än idag. Vi drog på efterfest i rockbaren och hade det allmänt skitroligt hela bunten. Efter det så började jag spendera all min vakna tid åt i princip tre saker: Trädgårdsarbete, träning (nu även på gym utöver löpningen) och tidningsutdelning. Vilket gjorde under för mitt fysiska välmående helt klart! Enda avbrottet från den rutinen var midsommarafton, vilket var en väldigt bisarr historia i sig där jag lärde mig att chanser till skamlöst flörtande dyker ibland upp när man minst anar det.

Juli:
Började som Juni slutade. Sprang till och från Kirsebergs torg med min vagn varje natt/morgon och gick min runda runt Kirseberg/Östervärn. En gång var det ett polistillslag i ett av trapphusen, vet inte om man behöver tre radiobilar för att hantera en fet och full skåning i övre medelåldern som slagit sin fru men visst. Tre gånger i veckan blandade man även tidningsutdelningen med att jobba från lunch till sen eftermiddag med trädgårdsmästeriet. Och så sprang jag. Snabbare och längre. Nytt personbästa på halvmilen och började nosa på halvmaradistanser när jag sprang långrundor, livet kändes i största allmänhet riktigt skönt. Avslutade månaden i Kalmar och fick min far att abdikera från familjens löpartron i förmån för mig, vilket var en stor egotripp och intressant upplevelse i största allmänhet.

Augusti:
Wacken. Årets höjdpunkt. Helig mark. Amorphis, Arch Enemy, Alice Cooper, Cannibal Corpse (och mitt livs största mosh), Fear Factory (årets spelning tror jag), Immortal, Iron Maiden, Lock Up, Mötley Crüe, Slayer, Soulfly (igen), Unleashed och WASP hann jag se. Jag lärde mig känna en väldigt söt servitris i medeltidsbyn som serverade världens godaste mjöd. Internskämt bildades och ribban för vad som räknas som "livet på en pinne" höjdes en bra bit. Tveklöst de bästa dagarna 2010!
Sen följde en hemsk träningssvacka som började med den typiska förkylningen man alltid får efter en halv veckas tältande och supande på tysk åkermark och fortsatte till sista veckan på månaden då man till sist fick tummen ur och sprang ett par mil med farsgubben i Kalmar medan man ändå passade på att fira mammas födelsedag. Sen avslutade Malmöfestivalen månaden och jag fick se The Haunted på Stortorget efter deras tänkta scen hade blåst bort tidigare under dagen. Svettigt och magnifikt, mådde som en kung när jag kom hem.

September:
Valmånaden. All reklam för de olika partierna resulterade i att jag kröp bara djupare in i mitt antiauktoritära skal och började lägga upp låtar som representerade min syn på samhället och politik. Massa Fear Factory med andra ord. Nya kurser började på högskolan, jag var peppad och såg riktigt fram emot att komma igång med pluggandet igen (den känslan höll i sig ungefär 2 månader), jag vann en tävling via Slavestate och hittade en dag när jag kom hem från jobbet en CD med Clutch - From Beale Street to Oblivion bland posten och det var kärlek vid första lyssningen. Valhysterin slutade med att jag förhandsröstade och motiverade mig genom att rösta mot något istället för att rösta för något. Träningsmässigt fortsatte framgångarna, jag sprang min första 1000m-intervall på under 4min och slutade få träningsvärk mellan löparpassen, istället blev jag i regel bara lite trött och långsam dagen efter.

Oktober:
Min storasyster gifte sig. Det var det bästa med månaden. Sen hjälpte jag en av mina bästa vänner att flytta in i sin nya lägenhet, jag kom jag på lite nya träningsmål, började konstatera att det hann bli mörkt lagom till att torsdagspassen med pildammarna började ta slut och jag sprang en riktigt skön runda jag senare skulle reprisera utan dess like. Bloggandet började helt klart skifta innehållsmässigt till att låta som en renodlad träningsblogg också, vilket inte är så konstigt när man upplever ett okontrollerat behov av att behöva skryta av sig om framgångarna i spåret. Frosten kom, Fallout: New Vegas släpptes, jag upptäckte musicvs och tobiasregistret och skrev upp mig snabbare än jag hann säga "men jag skall ju lägga tid på min hemtenta!". Jag firade min fars 66årsdag i Kalmar, stack ut för att se halloweenkostymerna på krogen och blev väldigt charmad av en vuxenversion av Hit Girl från Kick-Ass.

November:
Jag sprang min snabbaste löprunda i mitt liv och The Walking Dead började sändas som TV-serie. Allt annat är utfyllnad, ja till och med att jag lyckades knipa förstaplaceringen i kommuntoppen på jogg.se och sprang nästan 200km den månaden (och fick is i skägget för första gången den här vintern). Jag lagade en suverän helstekt kyckling som jag smaksatt med chili, ingefära, honung, vitlök och citron. Jag gjorde mitt livs första bastubad och tyckte det var skitskönt. Sen utvecklade jag en extrem nostalgi för metal och rock gjord kring perioden 89-97, Sons of Anarchys cliffhangers fick mig att klättra på väggarna i frustration och jag läste en massa klassisk litteratur.

December:
Jag började känna att de kortare dagarna och den tradiga dagsrutinen började göra sig märkbar på humöret. Med undantag för en vansinnigt kul (och sen) inflyttningsfest med halva Wackengänget närvarande och en skön jul i Kalmar så kändes december nästan uteslutande stressig och obekväm. Sträckte en menisk, i jakten på att nå 1000km, blev förkyld, blev allmänt trött på allt vad skola innebär, väcktes av Jehovas när jag hade tänkt ta sovmorgon, julbocken i Gävle brann aldrig ner.

Ja det var väl förra året. Nu när man ser tillbaka på det så inser jag precis hur sjukt fort en månad egentligen går. Snart är det varmt och ljust igen och då vet jag att mitt humör kommer skina upp som fan. Till dess är det bara att knoga på och maxa ut glädjehormonerna genom fysisk ansträngning. För nu har förkylningen släppt, imorron börjar jag!

Farväl 2010

2010-12-31T18:36:00.000+01:00

Det har varit ..ett intressant år fullt med motsägelser. Överlag vill jag nog till och med säga att det har varit ett riktigt bra år. Bättre än 2009 i varje fall.

Kanske borde jag sätta mig och skriva (som så många andra) om året som varit. Analysera händelser och minnas saker som man glömt bort, men inte nu. Jag skall åka tvärs igenom Malmö och möta upp med vänner, dricka några öl och ha det roligare än att sitta här finklädd och älta minnen. Året summeras först efter det är över.

Gott nytt år

Hanna, Våren 2011

2010-12-29T19:31:00.000+01:00

En film som verkar vara någon sorts korsning av River Tam från Firefly/Serenity och filmerna om Jason Bourne? Nu har jag blivit nyfiken!

Tiden flyr

2010-12-29T00:38:00.000+01:00

Jaha, då var det natten före hemresan igen. Frånvaron av uppdateringar sen juldagen är helt på grund av att jag har haft en såpass förnöjsam existens att jag inte haft något direkt sug av att sätta mig vid laptopen och skriva av mig. Så i brist på ett utmärkt detaljminne så får ni en snabb rundown av vad som skett sedan sist:

Juldagen:
Middagen hos storasyster m. familj blev en ypperlig lammgryta som mättade lika bra som den smakade. Efteråt släpptes man av hos vännerna där förfest rådde, många gamla bekanta ansikten som man inte sett sedan ..ja förra juldagen då vi gjorde precis samma sak, några nya, skön stämning, massa snack. Sen blev det utgång. Hamnade på KM, stället som alla nyblivna artonåringar i Kalmar vanligtvis brukar söka sig till när målet är mingel och alkohol utan något dansande. Fast juldagen så stämmer inte riktigt den vanliga demografiska fördelningen, vilket för det första innebär att jag inte löper någon risk att känna mig gammal och för det andra så innebär det att man springer på ännu äldre bekanta ansikten. Till exempel högstadieklasskamrater man inte ens sett skymten av på drygt tio år. Sådana möten kan vara på gott och ont, men det var 90% en positiv upplevelse den här gången eftersom jag fick se att det gått bra för en gammal vän som åkte på en massa skit och jävelskap för länge sedan, träffade nästan uteslutande bekanta ansikten som sorteras under kul och bra folk och han den där som utgjorde de saknade 10% på den positiva upplevelsen är inte värre än att han verkade för allt jag kunde märka samma individ idag som han var 1998. Jobbig, lite enerverande men i slutändan harmlös och välmenande. Lite som en kelsjuk grand danois kan vi säga.

Natten fortsatte, mer bekanta ansikten kom och gick, nya bekantskaper gjordes för att sedan glömmas följande dag. Jag slarvade bort mitt intellekt mellan en öl och en annan vilket resulterade i att jag gick ut för att feströka med en trevlig fröken man hamnat i samspråk med under kvällen. I endast t-shirt, jeans och lågskor. När det var under -10c. Dumt. Jag hamnade slutligen på The Rock (vilket inte är alls som den legendariska köpenhamnsfaciliteten med samma namn), vilket får räknas som ett smärre mirakel då det alltid varit stängt de gånger jag försökt gå dit. Något liveband med katastrofalt ljud spelade i början, sprang på lite folk man haft camp med på hultsfred. Sen träffade jag hon den där vännen som är alldeles för söt för mitt eget bästa och så är det samma gamla visa som vanligt i skallen. Glad, fast förvirrad, lite ambivalent, småfrustrerad, söndercharmad, allt toppat med en knivsudd vemod. Så på den fronten lär jag väl gå och grubbla och ha mig ett tag till innan jag skärper mig och fortsätter som vanligt tills nästa gång man träffas. Jag borde göra något åt det där.

Slutligen lyckades man hoppa på sista bussen hemåt, fick betala en arm och ett ben för 20min bussresa tack vare nattaxa, men det var det värt då jag träffade min bästa vän under perioden 5-14 års ålder. Plockade upp i princip där vi senast var och spenderade hela hemresan med att snacka skit, skratta och putta loss bilar som fastnat i plogvallar (okej, det var bara en). Sen var man hemma och sov som en gris till

Annandagen

Sov till sen förmiddag och åt en högst symbolisk frukost. Detta var inte för att man hade en massa krympta dvärgar från sagan om ringen i huvudet som försökte hamra ut Morias Gruvor ur hjärnan. Faktum var att jag var bara lite törstig efter juldagens sviter och mådde mycket bättre än jag borde. Nej, mitt skäl var mycket enkelt.

Kroppkakor!

Det bästa som kan serveras i min värld. Mammas kroppkakor. Öland-style. Kokt och råriven potatis som man pressat vätskan ur, blandat med mjöl och rullat till nästan tennisbollsstora klot fyllda med en kärna av finhackat fläskkött, kryddpeppar och lök, kokat i stor saltvattensgryta till perfektion och serverat (i mitt fall) med grädde, skirat smör, lite salt och ett stort glas mjölk.

Denna maträtt är egentligen en av "prövningarna" en hypotetisk flickvän kommer utsättas för. Kommer hon älska det? (Eller i alla fall äta 3-4st med en tapper min) är ena frågan. Den andra och kanske mer avgörande är "kommer hon springa skrikandes ur huset när hon inser vidden av mitt vurmande för denna maträtt?". För det här är en sådan maträtt som är så god i min värld att jag inte kan sluta när det är lagom. Jag slutar när jag antingen är såpass mätt och utmattad att jag inte förmår mig att äta fler, eller när dom är slut.
Case in point: Jag åt 16st i söndags. Eller ja, egentligen 18. Blev två till efter man vaknat upp från den oundvikliga kroppkakekoman (ni har säkert sett någon amerikansk sitcom som gör sig lustig över matkoman efter thanksgiving-kalkonen. Det här är samma sak i princip) och småsnackade med farsgubben i köket.

Sen på kvällen, lagom till att denna gudomliga bomb i magen lagt sig till rätta så stack farsan och jag ut och sprang igen, denna gång en dryg mil. Knät höll lika bra den gången också, trots att man körde lite tävling med farsan (jag fick en omväg på 300m och skulle se om jag kunde hinna ikapp honom ändå, vilket man gjorde utan några direkta bekymmer) och sen bastu efter man kommit i mål vid OK-stugan. Sista timmarna på kvällen i ett halvt vegetativt tillstånd framför tvn ätandes på mackor med julskinka.

Måndagen

Var en lugn historia. Sov relativt länge igen, upptäckte att det var över -20c ute medan man drack frukostkaffet, läste lite Coetzee, blev utdragen för att springa igen innan lunch, 12km denna gång. Funderade på att sno med mig en kamera på turen då det var rätt bra väder, bestämde mig emot det i slutändan. Ångrade mig djupt hela rundan. Klarblå himmel, -12c, rimfrost överallt, manshöga snödrivor vid vägen, strålande sol, kort sagt vackert vackert vackert. Knät höll en kilometer längre den här gången och bemödade sig mest med att bara stelna till. Hemma fick man en av morsans klassiska fiskrätter som är sådär god och får en att känna sig som en tioåring på nytt. Resten av dagen gick åt till fika, sällskapsspel, national geographic channel och hjälpa farsan plocka isär en tvättmaskin som utan förvarning dog. Fast det visade sig efter en massa petande, skruvande och vridande inte vara tvättmaskinens fel utan eluttaget som den var ansluten till som gick utan logisk förklaring från trefas till tvåfas efter att ha funkat felfritt längre än jag levt. Problemet kringgicks och tvättmaskinskatastrofen 2010 avvärjdes officiellt innan det hann bli riktigt sent på kvällen. Till sist avslutades dagen med en känsla av begynnande förkylning. Om det undras varför så läs om stycket om juldagen. Eller använd följande ledtrådar: minusgrader, kortärmat, förkylda fruntimmersläppar.

Idagdagen

Vaknade med bomull uppstoppat i bihålorna och så långt bak i näsan att det kittlade tungan. Fast det var inte bomull, jag var bara täppt. Har spenderat dagen åt att glida runt i huset, nysa, spela sällskapsspel (mexican train for the win), missbruka c-vitaminer, dricka vatten, snyta mig, laga isterband med potatis och löksås och uggla framför datorn. Konstaterat är i varje fall att det nog är slutsprunget för 2010 nu. Såvida jag inte gör ett mirakulöst tillfrisknande inatt. Tveksamt.

I morgon åker jag hem. Ovanligt nog kändes den här veckan riktigt kort och jag är inte lika taggad som jag brukar på att få åka tillbaka till civilisationen. Det här var nog på alla sätt och vis en riktigt bra semester som gott kunde fått fortsätta längre, om det hade funnits tid för det.

Innan avfärd

2010-12-25T13:57:00.000+01:00

Sitter i detta nu och väntar på att vi skall sätta oss i bilen och åka ut till storasyster för en familjemiddag och lyssnar på vinterpratarna på radion. Jag är hungrig, trots skinkmacka och de sista julbordsrevbenen efter juldagslöpningen. Fotsulorna är lagom avtrubbade från 11km löpning i överlag välplogade cykelbanor (samt 1,5m djupa snödrivor vid Bo Gård) kring hembygdens omkrets i ett raskt tempo, knät höll nästan hela vägen (50 av 61min var i princip helt utan känningar) och nu känns det rätt okej igen när man bastat, vilat och varvat ner i största allmänhet.

Sen så ser jag fram emot att möta den gamla kalmar-öländska alliansen på eftermiddagen/kvällen. Julafton må vara familjehögtiden, men juldagen är för gamla vänner.

Där gick startskottet. In i dimmorna!

Lyckad jul

2010-12-24T23:40:00.000+01:00

Då var julen så gott som slut. Kort men intensivt firande med närmaste familjen. Ett strålande julbord som skrek västerländsk medelklassöverflöd (ingen ironi, jag älskade varenda tugga av det), presentutdelning, en trevlig bit snaps, julöl, vanlig öl (Innis & Gunn Rum Cask), must, glada ungar som inte är i behov av någon utklädd tomte och kanske därför endast ett nyttjande av det uttjatade "du är ju redan skäggis så du kan väl vara tomte"-skämtet.

Och klockan 17.00 var gästerna utrymda och allt undanplockat. Fram tills nu har man roat sig med julens bästa former av tv-underhållning. Bad Santa, Life of Brian och Tomten är Far till Alla Barnen. Die Hard 1 och 2 avverkade jag redan igår.

Ja jag är en sån där som sitter och diskuterar högljutt med familjen om att Tjuren Ferdinand egentligen är en allegori för drogmissbruk (asociala tendenser, blomluktandet är helt klart hasch eller opium, anabola steroider och annat för att trots sin slappa livsstil bli en muskulös och labil jävel som vuxen etc), att dom förstört disneykortfilmerna med att ha klippt bort de roligaste bitarna (vart långben får sina popcorn från, att Kalles psykbryt i djungeln föranleds av att han försöker skjuta ihjäl aracuan med en kulspruta men likt den berömda senen i Predator så träffar han bara skog trots liberala mängder bly i luften), att Piff och Puff är ett par tvättäkta sociopater som oprovocerat terroriserar en lojal och välmenande familjehund och så vidare. Jag förstår mig inte heller på Karl-Bertil Jonssons julafton (den biten skyller jag på att jag inte såg programmet för första gången förrän jag hade hunnit bli myndig) och den enda julskiva jag frivilligt lyssnar på är A Twisted Christmas av Twisted Sister.

Kalla mig Grinch om det där stör er men faktum är att om det inte finns fina kroppkakor på julbordet så kan jag lika väl gå och äta en tacobuffé i min ensamhet vad mig anbelangar.

Om man nu inom de kommande 20min också kunde nås av nyheterna att Gävlebocken står i ljusan låga så kan jag nog säga att det här blev en strålande jul. För snart är det läggdags. Juldagslöpning klockan 10 i morgon bitti.

Slayer - Cult

2010-12-24T00:09:00.000+01:00

Eller som Tom presenterade den för ett par år sedan när jag såg dom live

"This is a song about having fun in a group"

Att verbalt sandblästra religion kanske inte hör den här veckan till men jävlarimig om det inte är en låt som får mig att tända på alla cylindrar i ren "fuuuuuuuckyeeeeeeah"-känsla. När man hör den här låten live så kvittar det hur man egentligen känner kring religioner, man kommer ändå stå och vråla med i refrängen så länge strupen orkar.

God jul på er!

75,5

2010-12-22T01:09:00.000+01:00

Knät kändes bra idag när man knallade omkring i kylan. Hade dock inte tid att testa det pga allt som måste ordnas inför morgondagen (som är späckad med 2010 års sista föreläsningar, presentera utkast på uppsatser, resan till föräldrahemmet etc). Kanske hade man kunnat ta några kilometer i vinterkylan om man hade packat väskan lite fortare, diskat lite effektivare, dammsugit och moppat lite fortare eller bara sluppit stå ut med att Malmös stadsbussar går i det här vintervädret efter helt unika och verklighetsfrämmande tidtabeller.

Det tog mig 1h och 45min att ta mig från Nobeltorget och hem. Denna sträcka tar en dag när allt funkar som det skall (dvs inga förseningar och inget väntande värt namnet vid värnhem) ungefär 20min från dörr till dörr. Sträckan tar hypotetiskt 50-60min att promenera.

Varför gick jag inte? Jag förväntade mig att bussen skulle dyka upp vilken sekund som helst (eftersom jag var i hyfsat god tid och knappast ensam i kuren), sen blev det något sorts chicken-race mot Murphys lag efter min hjärna frusit fast vid tanken att om jag ger upp och börjar gå så kommer det dröja 3min innan jag blir omkörd av bussen jag stått och väntat på, utan någon chans att springa ikapp den till nästa hållplats.

Hypotetiskt veckosnitt ligger nu på 8,3km/dag. Möjligheten till att ta 1000km ser rätt mörk ut ärligt talat. Jag vet inte hur återhämtat knät är efter vilan. Tror inte det är så friskt som det känns i skrivande stund iaf. Realistiskt kan jag nog inte räkna med mer än 4 träningspass under Kalmarvistelsen. Hypotetiskt kan jag säkert springa lite varje dag, men faktum är att jag måste ta hänsyn till resan till/från Kalmar och prioritera gubbgängets löparrundor (för det är ärligt talat jävligt kul att springa med dessa gamla rävar). Jag borde även ta hänsyn till att jag kommer träffa gamla vänner och med all sannolikhet dricka alkohol med dessa och bli väldigt segstartad dagen efteråt. För att inte tala om den där elefanten i vardagsrummet kallad Julfirande.

Men sånt är livet. 1000 är i slutändan bara en siffra. En väldigt kul siffra möjligen men ytterst bara ett abstrakt nummer jag endast kommer använda för självhävdelse när jag pratar om den träningsmässiga framgångssaga som 2010 faktiskt har varit. Står valet mellan 1000 slarviga och ytterst skadliga kilometer och 967 väl sprungna kilometer med ett bra utgångsläge för att hålla formen igång under hela 2011 så väljer jag det sistnämnda alla dagar i veckan.

För ärligt talat, 924,5 km sedan den 12:e April är redan JÄVLIGT BRA i mina ögon.

Mass Effect 3

2010-12-19T13:11:00.001+01:00

Inte så chockerande att Biowares nyhet på VGA (Video Game Awards för oinsatta) skulle vara den tredje delen i Mass Effect, men faaaan så nice ändå. Skall Sean Bean vara med i spelet eller hyrde dom bara in honom för trailern? Hoppas personligen på det förstnämnda eftersom det vore inte den första gången dom halar in röstskådespelare som får nördar världen över att ge ifrån sig förtjusta ljud.

Case in Point: ME2 kunde stoltsera med bland annat Carrie-Anne Moss, Martin Sheen, Yvonne Strahovski, Tricia Helfer och Adam Baldwin. Sug på den ett tag om du anser dig vara lite av en nörd och inte spelat den här serien än.

Hur som helst, det här är nog det spel jag kommer se fram emot mest nästa år (ja, till och med mer än Portal 2) och jag vet vilken sadistisk tugga det kommer ta rakt ur min plånbok, men det gör inget för det är ärligt talat en av de bästa spelsviterna jag snubblat över. Det här är Science Fiction när den är som coolast

Aj, jävlar, det var dumt

2010-12-18T19:25:00.001+01:00

Så det blev bara halva sträckan mot vad jag hade tänkt mig. Knät jag började känna av på slutet av långrundan i torsdagen var inte alls så återställt som jag hade fått för mig. Klarade ungefär 4km, varav en i rejäl snöplumsning parallellt med flygfältsvägen (och ärligt talat så var det rätt kul fram till dess) men sen började det värka. Det kom inte krypandes eller något utan det stormade fram under loppet av kanske 150 meter efter jag kommit ut från snöplumsandet. Vilket iofs var tur, jag hade tänkt segla in på Bulltoftas motionsspår så hade det dykt upp 2km senare hade det blivit riktigt miserabelt att ta sig hem. Nu kunde jag relativt enkelt snedda hem genom Johanneslust med ett sammanbitet ansikte och landa på lite över 6km. Nu får benen vila en dag till innan jag vågar mig ens på någon transportlöpning.

79,5km kvar

Upp som en sol...

2010-12-17T02:09:00.001+01:00

Okej, gårdagens intervaller bet mig inte i röven trots allt. Såvida jag inte kan skylla ett ömmande knä på ett löpband istället för det aningen mer relevanta "muntert knata fram i 5-30cm snödjup i över 2h". Ojämnt underlag, bitvis slirigt i kurvorna (inte så man helt tappade balansen men jag hade tappat räkningen över hur många gånger jag parerat redan innan första milen), helt underbart. Runt 1h och 20min in på rundan så var jag på så gott humör av löpningen, vädret, musiken i öronen och den ovanligt folktomma pildammsparken att det kändes som om jag skulle börja skratta vilken sekund som helst. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Löpning (när den funkar som den skall) är min avkoppling från världen, mitt sätt att koppla bort alla problem, tömma huvudet och bara vara.

Idag var en sådan dag.

Men.. det där välmåendet gör mig trots allt inte sömnig. Vilket är ett problem nu när klockan i skrivande stund närmar sig 02.00. Jag måste upp tidigt för att skriva klart mina inlämningsuppgifter för morgondagens seminarie och jag kan inte somna. Tvärtom så vill jag sitta uppe till gryningen och prata om allt från filmhistoriens starkaste filmscener till att spekulera hur bra Devin Townsends nästa två album kommer vara, jag vill vara kreativ, jag vill hitta en sida på tv-tropes jag inte ännu läst, jag vill se hela andra säsongen av Deadwood, jag vill äta pepparkakor med ädelost tills jag storknar eller får slut på ingredienser, jag vill kolla på nattsändningen av Musikhjälpen i hopp om att dom spelar fler låtar som antingen hugger mig i hjärtat av vemodig nostalgi (vilket egentligen förtjänar ett helt eget inlägg) eller åtminstone får mig att tycka att det finns folk där ute med en jävligt skön musiksmak. Jag vill, jag vill, jag vill.

Men jag vet att jag måste lägga mig. Fånga så många timmars sömn jag kan innan jag väcks av larmet. Så jag antar att det är dags att bete sig som en någotsånär vuxen individ och göra det jag bör och inte det jag vill.
Men jag gör det fanimig under protest.

86km kvar

Jag är en låg man av svag karaktär

2010-12-15T23:53:00.000+01:00

Det är svaret jag har när jag frågar mig själv "Varför i helvete sprang jag intervaller i 4min-tempo på löpbandet på gymmet istället för att bara jogga hem som planerat eftersom jag skall springa en långrunda i morgon?"

Nåja. 110km kvar

7647m/dag

2010-12-14T20:45:00.000+01:00

Det var svaret jag fick när jag dividerade antal kilometer jag har kvar att springa den här månaden (om jag vill ta 1000km officiellt) med antalet dagar jag har på mig. Lite drygt 7,5km varje dag fram till nyår. Lägg därtill på att det skall ske under julefirande och allt kaos som hör till årstiden så kan jag säga att jag inte kände mig så överdjävulskt självsäker längre.

Men idag blev det nästan milen trots allt. Det var en avslappnad och solig eftermiddagsjogg från gymmet vid orkanen och hem via pildammsparken/dalaplan, lade på lite tempoökning på slutet då jag kände mig riktigt pigg av kombinationen av det sköna vädret, barmarken och den nästan helt bortsprungna träningsvärken. Slutade på ett klart godkänt 5.45-tempo trots väntan vid ett par sega rödljus och en smällfull ryggsäck så jag är nöjd.

I morgon så får vi se vad det blir, troligen bara transportlöpning eftersom det är sedvanligt långpass på torsdagen med Pildammarna. Fortfarande alldeles för tidigt för att ropa hej ännu men jag tänker göra mitt bästa!

Nej det här går inte för sig

2010-12-13T19:43:00.000+01:00

Nu har det gått för länge utan träning känner jag. Det känns i benen och då talar jag inte om träningsvärken från gympasset som fortfarande sitter i (jag har en löst formulerad teori om att träningsvärk bara blir värre av hejdlöst roliga nätter med alkohol, hårdrock, goda vänner och karaoke på Distortion). Jag har försökt skaka av den med att gå några kilometer under de senaste två dygnen men det verkar bara vara en temporär lösning för det räcker med att jag sitter en stund och läser Wuthering Heights eller slösurfar på nätet för att man skall bli stel som ett lik igen.

Nej det finns nog bara en bot på denna plåga och det är att springa bort skiten. En metodik som har fungerat många gånger förr och tack vare helgens skitväder kan jag kanske till och med göra ett halvdugligt kvalitétspass av det också. Japp, barmark i Malmö stad, nu känns det som riktig skånsk vinter igen! Nu har jag haft en slövecka efter en av mina mest kilometermatade historier det här året så nu får man hitta balansen igen. Jag har ju satt upp det personliga målet att knäcka 1000km-gränsen innan året är över och jag har 130km kvar att nöta innan Jan Malmsjö börjar recitera Nyårsklockorna.

Slapp vecka och trötta ben

2010-12-10T18:19:00.000+01:00

Det har inte varit någon strålande träningsvecka än så länge. Löpningen har varit begränsad till transportlöpning från 24/7 vid skolan, ingen BRAK alls och än så länge bara två gympass. Men å andra sidan har dessa varit riktigt hårda. Kom hem med blodblåsor på händerna i onsdags och idag var det ett hyfsat tungt benpass med avslutande löpning hemåt. Har jag inte en mordisk träningsvärk så skall jag försöka komma ut och köra stora bulltoftavarvet i morgon. Ty söndagen ser inte ljus ut för träningen. Inflyttningsfest på lördagkvällen, klubb distortion, långväga vänner i stan osv.

Laddade på busskortet för första gången sedan september idag. Ett tecken för årstiderna kanske?

Eftersom huvudet vägrar somna.

2010-12-08T03:44:00.000+01:00

"I want a woman who can sit me down, shut me up, tell me ten things I don't already know, and make me laugh. I don't care what you look like, just turn me on. And if you can do that, I will follow you on bloody stumps through the snow. I will nibble your mukluks with my own teeth. I will do your windows. I will care about your feelings. Just have something in there."

Jag är med Henry. Även om det vore till min fördel att inte diskriminera.

FM Atlet - Addendum

2010-12-01T11:52:00.000+01:00

Kollade vidare lite på spåret där jag snubblade över FM Atlet och fann följande bit av bonusinformation:

FMV-rekordet för FM Atlet är en poängsumma på -38 poäng och har tangerats en gång. Den som senast nådde poängsumman sprang milen på 37min, gjorde 34 chins och bänkade 155kg. Starkt jobbat!

Nu skall jag skumma över mina anteckningar om Robinson Crusoe inför dagens litteraturlektion och bestämma mig för dagens fysiska umbäranden så jag kan packa väskan därefter. Med all sannolikhet blir det lätt transport till skolan (dvs ingen löpning utan mer långpromenad), halvombytt, sen ett gympass efter lektionen och löpning hem. Det känns lite väl ambitiöst att springa fyra dagar i rad, även om två av dom skulle vara kolugn transportlöpning.

FM Atlet

2010-11-30T22:44:00.000+01:00

Snubblade idag över reglerna för Försvarsmaktens Atlettest och jag kände rätt omgående att det här måste jag pröva.

Systemet är relativt enkelt. Tre moment, 10km löpning, Armhävningar (eller Chins för oss som är vana vid en mer engelsk terminologi) och bänkpress. Resultaten omvandlas till en poängsumma, ju lägre poäng desto bättre är du.

Detaljer:

Löpningen: Utförs på vändpunktsbana, slät grusväg/asfalt eller liknande. Varje påbörjad minut räknas i protokollet

Armhävningar: Utförs i räcke med korsade ben och handflatorna vända från ansiktet och tummarna mellan 40-60cm isär, hakan över räcket i övre läget och sträckta armar i nedre läget.

Bänkpress: Utförs med fötterna i marken och ryggen mot bänken. Stång mot bröst i del av sekund i nedre läget och raka armar i övre läget. Belastningen är så mycket envar orkar. 5 försök på sig.

Formeln som avgör dina poäng är följande:

(antal påbörjade minuter) x 5 - (antal armhävningar x 2) - (det du maxar i bänk) = poäng

Dvs, springer du till exempel milen på 45min (225 poäng, gör 10 armhävningar (20 poäng) och bänkar 75kg (75 poäng) så blir din poäng därmed: 130 poäng.

Jag är medveten om att det inte är den bästa metoden för att testa individens allmänfysiska tillstånd, men det kan vara ett helt okej diagnostiktest för att se ens utvecklingskurva när man tränar. Eller bara en jävligt kul sak att slänga ut som ett tävlingsmoment i kompisgänget. Jag tänker nog testa mig så fort det blir barmark igen och se vart jag hamnar. Förhandstipset säger nog någonstans runt 150 poäng.

Träning och att acceptera verkligheten

2010-11-29T20:59:00.001+01:00

Okej, så den här veckan var den ursprungliga planen att jag skulle lägga om löpträningen lite. Ut med långintervallerna och det klassiska distanspasset på 10km, in med ett tempopass på totalt 9-10km (typ 3x3km, 2x5km, 5x2km) och en snabbdistansrunda på 10-12km.

Men med rådande underlag så känns det lite väl optimistiskt att kunna hålla högre hastigheter. Visst, jag skulle kunna köra löpband på gymmet (iaf tempopassen), men jag tycker det är vansinnigt tråkigt och mina inomhusskor (som egentligen är mina gamla löparskor) inte är lämpade för mer bruk än att gå omkring i. När den insikten gick in så var jag först irriterad, grus i det grandiosa maskineriet är aldrig underhållande, men som Löjtnant W en gång konstaterade så är det mamma natur som bestämmer. Kort sagt, jag kan inte göra mycket åt läget, så man får anpassa sig därefter. Egentligen borde jag tänkt på det här från början men jag var väl ärligt talat ganska skeptisk till att senaste vintern skulle gå i repris då de tre andra vintrarna i Malmö dominerades av slask och barmark när jag väl skrev skrev ihop mitt träningsprogram.

Så jag har bestämt mig för att gilla läget. Jag kan inte förändra vädret eller springa som en snöhare, så då kan jag egentligen välja mellan
a) typisk vinterträning, dvs samla kilometer med lite längre distanspass och allmänt färre kvalitetspass
b) lägga fokus på styrketräning och låta löpningen stryka på foten
c) tjura.

Visst, jag kanske inte kommer ha några pass under 5min/km de kommande månaderna, men alternativ b är inte särskilt tilltalande för mig. Jag är en löpare, kanske inte den mest talangfulla, men likväl så är denna träningsart basen i min friskvård. Att springa utomhus är min avkoppling, styrketräningen är mer en klok eftertanke blandad med en liten bit fåfänga. Så om jag nu inte kan springa fort, så kan jag iaf springa ofta. Idag lyckades jag till sist få till transportlöpningen till skolan med hänsyn till packning och klädsel så det behöver inte ens bli någon direkt fokus på att springa 10-15km i stöten. I stället kan jag t.ex göra som jag gjorde idag och springa 2x4,5km. Det var tillräckligt lätt löpning för att jag i alla fall periodvis skall kunna ha det som "vilodag" från min ordinarie träning.

Sen är det inget problem alls att modifiera upplägget efter behov. Jag har testat att vara halvombytt för löpningen och gått i rask takt till skolan på morgonen, vilket tar ungefär en kvart längre för samma sträcka men eliminerar behovet för en dusch och ombyte till "civila" kläder innan jag går på föreläsningen så den totala tidsåtgången är densamma. Sen kan jag välja att antingen springa en längre väg hem och på så sätt bara få ett pass löpning för den dagen, eller ta ett styrketräningspass och ta kortaste vägen hem som normal transport.

Så länge jag inte måste ha med några större skolböcker eller dylikt så borde jag rimligtvis inte ha något problem att klämma ur mig lite träning varje dag jag har ett ärende i skolan. Lediga dagar kommer vara ännu lättare då behovet av packning minskar ännu mer.
Kort sagt: Jag är inte oroad för min träning i vinter, det känns som om jag har läget under kontroll.

Ja, det blev lite långt kanske, men det här är ingen twitterfeed så jag reserverar mig rätten att skriva textväggar ibland.

Leslie Nielsen död

2010-11-29T08:06:00.000+01:00

Synd? ja.
Tragiskt? njae, beror nog på hur hans 84 levnadsår vägde.
Oavsett vilket: Tack för skratten gubbjävel!
Källa

Första riktiga vinterlöpningen

2010-11-25T20:22:00.000+01:00

Man är ju inte precis bortskämd med snö här nere i Malmö vanligtvis så det var nästan ren glädje i att få ge sig ut ikväll på ett bra långpass. 16km med sällskap större delen av rundan, underbar luft, rätt stadigt 5.10min/km-tempo och mycket bättre underlag än man vågade hoppas på. Snavade bara en gång och det var för att jag var ute i terrängen vid sidan av spåret för att underlätta ett möte och inte ens då kände jag mig nära att dra omkull. Inte illa med tanke på att man sprang med ryggsäck och allt.

Nu får det bli en varm dusch, torrt ombyte och en bit god mat innan man sätter sig ner med plugget. Romantikens era och dess poeter väntar mig

Bastubad

2010-11-20T19:19:00.000+01:00

90gradig bastu som luktar halstablett, 5-8 plusgrader i vattnet och gott sällskap. En perfekt avrundning på en skön löpardag måste jag säga. Dessutom undrar jag varför jag inte gjort det här innan? Nog för att man tappar känsel i fotsulorna och kylan får en att kippa efter andan när man gått under ytan men det ÄR skönt. Synd bara att det råder alkoholförbud där. Att avnjuta en iskall bärs på däcket medan man svalkar av sig hade varit guld värt.

Men, jag är biten i varje fall. Det blir helt klart återbesök

Egotripp deluxe

2010-11-18T23:56:00.000+01:00

Ibland har man rätten att vara mallig. Idag är en sådan dag.

Prosa

2010-11-16T23:47:00.001+01:00

Be not afear'd. The isle is full of noises,
Sounds and sweet airs, that give delight and hurt not.
Sometimes a thousand twangling instruments
Will hum about mine ears, and sometime voices
That, if I then had waked after long sleep,
Will make me sleep again: and then, in dreaming,
The clouds methought would open and show riches
Ready to drop upon me that, when I waked,
I cried to dream again.
- Caliban, The Tempest Act III Scene II

Jag har nästan glömt hur skönt det kan vara att läsa Shakespeare

Konsten att få till en öppningsscen

2010-11-09T01:43:00.000+01:00

En vedertagen idé inom historieberättandet kring film och tv är att öppningsscenen sätter tonen för hela historien. Det kan även appliceras på enskilda karaktärer då deras första scen ofta kommer definiera hur man som tittare förväntas tycka om karaktären i fråga (det sistnämnda kan självklart ställas på huvudet genom plot-twists och långtgående karaktärsutveckling under historiens berättande). Faktum är att det var ett tag sedan något verkligen fick mig att tänka på det här konceptet. Fram tills jag såg premiären på årets mest efterlängtade TV-händelse, AMCs tvserie-adaption av Robert Kirkmans briljanta serietidning The Walking Dead. Där snackar vi ett perfekt exempel på hur man sätter tonen från första scen.

Som ni ser, det finns inga tvivel om vilken sorts serie det här kommer bli och jag kan bara säga följande: JAG ÄLSKAR DET!

Göm era vampyrer! Zombies är det nya svarta och The Walking Dead är serien som kommer bli de odödas nya flaggskepp. Här har ni ett underbart mörkt och blodigt överlevnadsdrama som verkligen brottas med sin moralfilosofi som skrivs och produceras av några av de bästa hjärnorna inom TV-mediet idag.

Se den.
Se den.
Se den!
Se den nu så ni kan vara coola och säga att ni hade koll på den här serien redan innan den började gå på canal+ om ett par månader. Jag är redan en sån där extra cool snubbe som på rent hipstermanér kan hävda att jag följde serien innan dom ens hade gått ut med att den skulle bli en tv-serie.

Och som ett sådant jobbigt fan så kan jag bara säga att efter två avsnitt så är den precis så bra som jag vågade drömma om. Det här är bland det bästa ni kommer få inom zombiegenren.

Milstolpedagen

2010-11-06T17:56:00.000+01:00

Hårdrockstönt som jag är så kan jag bara säga att idag är en bra dag. 666km sprunget sedan jag började hålla räkningen i April.

Inte nog med det, jag sprang precis 15,4km på 1.08.11

Det är en snittfart på 13.5km/h hela vägen.
Eller 4min 26sek/km som vi löpartokiga mäter
Det är 8min och 33sek snabbare än mitt tidigare personbästa på samma sträcka
Det är överlag min bästa löpartid någonsin (än så länge).

Jag har inte tagit några prestationshöjare, mer än vanliga multivitaminer man hittar på willys. Jag antar att det bara var en sån där optimal dag där smådåligt humör, fyisk, perfekt eftermiddagsväder, överskottsenergi och tävlingsinstinkt smälte samman till en perfekt soppa.

Frågan är om harmoni och positiva vibbar kan vara ett överskattat koncept i löparspåret i sådana fall?

Åter till Blood Mountain

2010-11-06T10:39:00.001+01:00

Har blivit svårare och svårare att komma upp på morgonen nu. Segstartad, omotiverad, kallt utanför täcket, "bara en kvart till" och så vidare. Till och med när jag samlat viljestyrkan att gå upp och ställa om alarmet på mobilen som jag medvetet lagt vid ingången till köket så ser jag noga till att hålla ögonen så stängda jag kan utan att famla i blindo. Till sist brukar jag oavsett stå vid kaffebryggaren och mekaniskt ladda filtret med skopa efter skopa av colombias näst största exportvara. När kaffet väl börjar bryggas inser jag att det i bästa fall blir fem minuter av den där tänkta kvarten och då först börjar jag vakna.

Så nu, 4dl Gevalia Colombia mellanrost senare, har jag vaknat till. Men jag är inte här ändå. Jag lyssnar på Blood Mountain. En episk historia som drar en hel del paralleller med gamla Grekiska hjältekväden (sett till tematiken). Utvald av gudarna att bestiga det mytiska berget (uppkallat efter den högsta bergstoppen i Georgia) och placera ett kristallkranium på dess topp. Jägare som rider på flygande hajliknande fiskar, Trädmonster, En cyklopisk bigfoot med profetiska syner, vulkanutbrott, feberdrömmar, moraliska dilemman mellan att tolka gudarnas tecken och lyda sin familj, kamp på liv och död. Allt kombinerat med förstklassig episk progressiv rock/metal.

Livet på en pinne helt enkelt. Musikalisk eskapism. Det värmer nästan lika bra som kaffet.

Och ja, skivomslaget är sjukt ballt, nästan så det skulle passa som en tatuering.

felriktad produktivitet

2010-10-31T23:15:00.000+01:00

Ibland önskar man att man vore effektiv i lite mer relevanta områden. Typ hemtentaskrivande. Planen var att bli klar i torsdags så man slapp noja över det medan man vistades i Kalmar och firade farsan. Men näääää. Sitter här nu och skriver fortfarande och kommer garanterat skriva till sista möjliga ögonblicket i morgon också. Däremot har jag fixat hälsodeklarationen för tobiasregistret, sprungit två riktigt bra löprundor här i kalmar. Prövat en ny god och fin lokal öl (Ängöl, både lagern och alen, båda väldigt bra), tagit två krogvändor, firat farsan två gånger och hjälpt till med en massa småsaker.

Man tycker ju att man borde kunnat producera 5-10 sidor språkanalys med all den energin..

Leukemi

2010-10-27T09:50:00.002+02:00

Ja det här gjorde ju inte precis Peter till en mindre förebild i mitt liv (ja jag skyggar fortfarande för termer som "idol", "hjälte", det känns orättvist att sätta folk på piedestaler). Jag som redan står i donationsregistret och är blodgivare kommer absolut kolla in det här lite närmare. Mitt förslag är att ni som eventuellt läser det här också gör det. Det obehag du eventuellt kan känna kring proceduren (nålar, blod, hormonsprutor) är hur man än vrider och vänder på det ingenting mot det som personen som är i behov av din donation går igenom.

Prova att även vända på steken. Om du skulle drabbas av leukemi, hade inte du gärna sett att det fanns gott om donatorer i registret?

http://www.musicvs.com
http://www.tobiasregistret.se

Om Träningsnarkomani

2010-10-25T10:00:00.000+02:00

SVD hade en rätt intressant artikel om ortorexi igår. För er som är obekanta med namnet så är det enkelt sagt träningsnarkomani i den mest negativa bemärkelsen. Man offrar socialt liv för ett rigoröst träningsupplägg, får ångest över utebliven träning och håller en stenhård diet anpassad just till ens träning för att kunna bygga (eller bibehålla) drömkroppen osv.

Efter jag läst artikeln så började jag fundera. Ligger jag kanske i någon riskzon? Mitt nuvarande träningsupplägg innebär 3-4 löparpass i veckan, 3 vändor på gymmet (4 om jag kör ett Core-pass) utöver vardagsmotionen man får av trädgårdsjobbet (inte för att det blir mycket mer nu av det förrän till våren men ändå), cykla till/från skola/vänner/jobb/affären/stan, transportlöpning till gymmet osv. Kör jag en full vecka landar jag grovt uppskattat runt 6-6,5h i "ren" träningstid, dvs utan vardagsmotionen. Jag har till och med passen uppskrivna på min anteckningstavla i hallen så jag kan bocka av dom efter hand. Rigoröst, eller bara stört? Jag ser det mest som en bra metod för att påminna mig själv om vad jag "bestämt mig" för att göra så jag inte råkar glömma bort träningen.

Ja, jag glömmer bort att träna. Faktum är att det är rätt sällan jag har prickat in alla passen i veckan. Förra veckan blev det totalt 3 löparpass och 2 styrketräningspass till exempel, tidsmässigt knappt över 3h. Förklaringen är lathet och dålig struktur på nya upplägget (min vanliga tis/tors/sön-rutin på löpningen har kastats om då jag slängt in ett fjärde löparpass). Det i kombination med en av nyckelaspekterna av ortorexi gör mig ganska övertygad om att jag inte ligger i riskzonen.

För är det något jag inte upplever så är det ångest över att jag missat ett träningspass.

På sin höjd blir det "äääh fan, det var ju klantigt av mig"-känslor. Mild irritation helt enkelt. Högst en bestraffning i form av att jag lägger på 1 intervall mer än jag ursprungligen tänkt när det passet dyker upp. Jag finner det också fullständigt omöjligt att se träningen som viktigare än att umgås med mina vänner.

Visst, jag äter knappt skräpmat, godis eller dricker läsk längre. Men det är minst lika mycket beroende av att jag är matlagningsintresserad som att jag tränar. Varför skulle jag köpa en chinabox på värnhem när jag kan vänta 10min och laga något som troligtvis är dubbelt så gott och tio gånger nyttigare själv? Vatten är gott. Mjölk är ännu godare. Vill jag bli pigg dricker jag inte en cola, jag dricker kaffe. Jag är relativt säker på att om jag hade mycket mer pengar på fickan så hade jag kunnat rättfärdiga ett par finpizzor i månaden med att jag "ändå tränar regelbundet". I slutändan så är min motivering till min kosthållning i grund och botten att det är nyttigare, oftast godare och absolut billigare att göra det på mitt sätt.

Jag kanske inte längre är en mysmotionär, men min fysiska fostran är fortfarande en hobby mer än något annat. Jag gör det för att det är roligt, inte för att jag måste.

Ibland överraskar man sig själv

2010-10-24T23:57:00.000+02:00

Ja matplaneringen blev helt skev idag, lunchen blev en tidig middag då det tog tid att shoppa loss på willys innan man kunde dra ihop det hela. Men resultatet blev en väldigt god och fräsch blomkålssoppa med purjolök och dragon.

Dock är dagens kulinariska höjdpunkt än mer förskjuten, det tar bevisligen lite tid att joxa ihop köttbullesmeten men det var det fasen värt. Slutresultatet blev ett 60tal klotrunda, perfekt fasta köttbullar av basicmodell (nötfärs, ströbröd, mjölk, ägg, gul lök, vitlök, salt, peppar och oregano) i storleken "aningen mindre än pingisboll", helt okej potatis (Lady Felicia, en fast historia jag fick för 3kr/kg, okej men ingen Bintje eller King Edward) som jag lyckades undvika att överkoka med nöd och näppe. Men sen kom min piece de resistance i formen av brunsåsen! Herreminjävlar så nöjd jag är med den. Lite vatten i stekpannan jag hade kört köttbullarna i, en halv tärning köttbuljong, salt, vitpeppar, ett stänk soja, koka upp och reducera till hälften, i med vispgrädden och sjud ihop och avslutningsvis tjockade jag ihop den lite med att pudra i lite vetemjöl.
En enkel portion serverad med osötad lingonsylt (även om rårörda lingon är optimalt) som lätt kvalificerar sig som det bästa jag lagat på väldigt länge.

Jag vet att jag är rätt bra på matlagning men jävlar vad det är trevligt att göra något som sätter ett småsaligt leende på läpparna. Ikväll var jag inte bara bra, jag var RIKTIGT bra

Spring för livet

2010-10-17T21:38:00.000+02:00

Jag vet inte om det var att jag var inspirerad av de löpbloggar man läst de sista dagarna, eller om jag bara var perfekt utvilad, eller om det var en latent desperation att ge sig ut och träna ordentligt efter man fått höra att en av föräldrarnas vänner dött i veckan, eller en perfekt storm av allting.

I varje fall så blev det "stora bulltoftarundan" som jag döpt rundan till. Lite över 15km blandat underlag, asfalt, knöliga gräsmattor, grus och stenplattor om vartannat. Ingen musik i öronen (däremot så dök Strapping Young Lad upp ett par gånger i huvudet tack vare att man lyssnade på Relentless precis innan man gav sig av), ingen mobil, bara vandrande tankar och den där hypnotiska rytmen som uppstår när andning och stegfrekvens synkar upp sig perfekt.

Kort sagt, allt flöt på hur bra som helst, lite kallt om fingrarna de första 3-4km som värst, men med ett stadigt driv, lätta steg, jämn puls och perfekt löpar-zen lyckades jag (trots ett oplanerad stopp då jag hjälpte några vilsna hundrastare åt rätt håll) precis kuta in med ett genomsnitt på 4.59/km. När jag visste att jag hade 1km kvar till bostaden så for fan i mig lite och jag bestämde mig för att trycka till farten lite till. Kändes som jag låg runt 4.20-tempo större delen innan det stegrade sig till en rejäl sprint när mitt imaginära målsnöre kom inom synhåll.

Nu, cirka 2,5h senare, så känns allt riktigt bra. Visst, det känns i vaderna, fotsulorna och vristerna att man har varit ute och sprungit. Men ord som trött, sliten och färdig känns helt fel att använda för att beskriva hur jag mår eftersom allt känns helt okej. Hade jag varit en hund så hade man kanske kunnat säga att jag har blivit rastad för dagen. Ett lagom utlopp för uppbyggd överskottsenergi, mental som fysisk var det i alla fall.

Post-träning rush?

2010-10-14T23:50:00.000+02:00

Pildammarna som vanligt på torsdagskvällen. Den här gången var det vårt klassiska backpass, även om vi inte kunde köra vår vanliga finalövning, riktigt mörkt i amfiteatern så att springa på kullarna där inne i full fart kändes som att tigga om en vurpa. Så för att kompensera körde vi i en rusning till vattentornet i stegrande tempo. Lyckades komma tvåa och rycka lite från klungan till råga på allt, inte för att man har en suck att hänga på Eriks tempo men jag trodde allt jag skulle få med mig en, kanske två, av de andra i klungan när jag lade in min stöt på sista raksträckan. Iofs så var det ju inte precis som att vi hade kört på sparlåga tidigare under passet. Backsprintar, hoppa runt i amfiteaterns nivåer, tunga tåhäv och skridskohoppen. Mjölksyra var mitt nya mellannamn när man väl stod på toppen där i kullen och man hade en skapligt hög puls genom hela passet.

Så ja, bra träning, inget snack om saken. Men jag är fortfarande hungrig på mer. Även om jag är trött och sliten nu så är jag samtidigt rastlös, taggad och rent mentalt fylld av överskottsenergi. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer vara klarvaken hela natten eller om jag kommer slockna direkt huvudet nuddar kudden. Det blir intressant att se hur det känns under morgondagen oavsett.

Fredagsmys ala ungkarl

2010-10-08T21:28:00.000+02:00

Idag blev ungefär samma visa som igår. Börjar kasst med totalt frånvarande motivation och ork (iofs självförvållat med tanke på att man drog 20km på kvällen och fick inte mer än 6h sömn) men benen slutade gnälla och orken kom tillbaka någonstans mellan frukostrasten och lunchen. Sen rullade det mesta på autopilot till det var dags att cykla hem. Tog ungefär dubbelt så lång tid som vanligt tack vare omväg via systemet och Malmborgs så när man väl var hemma var man hungrig som ett jävla monster. Med andra ord åkte planerna på att steka upp blodpudding eller en omelett rakt ut genom fönstret eftersom det skulle innebära att man slösade mer tid på att diska stekpannan. Så istället blev det att värma på resten av köttfärsröran (nötfärs, massa vitlök, en gul lök, kidneybönor, champinjoner, soltorkade tomater, tomatkross, oregano och lite andra baskryddor) och pastan som blev över. Tack för proteinet och godnatt.

Sen kom den riktiga nervarvningen. Ett långt bad där utgångstemperaturen var precis på smärtgränsen och bredvid badkaret en hink fylld till hälften med en mix av is och kallt vatten, andra hälften öl. Mestadels billig lager (vi hittade ett övergivet halvflak harboe danish gold på jobbet som vi delade upp mellan oss) men kronan på verket var en flaska Nils Oscars Harvest Ale som smakade förbannat trevligt. Så där låg man i nästan 1,5h och marinerade både utsida och insida med den nya avkopplingsplaylisten jag sopat ihop i spotify mullrande i bakgrunden. Ibland sjöng jag med, ibland lyssnade jag, hela tiden njöt jag hejdlöst.

Nu skall jag ta en sista öl och spela lite Dragon Age på xboxet som avrundning på kvällen och sen blir det förhoppningsvis komalik djupsömn med extra sovmorgon.

Hur var det den där gamla mcdonalds-sloganen var nu igen.. Livet har sina goda stunder

Plus och minus

2010-10-07T22:20:00.000+02:00

Dum början på dagen då jag försov mig. Är inte klar på detaljerna för det finns inget som tyder på att mitt standardalarm vid halv sju inte drog igång. Men jag har inget minne av att jag stängde av det heller så bästa teorin är att min reptilhjärna dödade oljudet innan jag hann komma ur djupsömnen. Oavsett vilket så blev det några timmar mer än planerat/önskat.

Men bra avslutning på dagen om inte annat. Långpass med löpning till pildammarna t.o.r. God fart de första 80min och sen började energin tryta. Lagom till värnhemstorget var det slut på det roliga och efter östervärnsbacken var det till och med riktigt jobbigt tills man blev medveten om att det bara var 600m kvar till hemmet. DÅ fick man nytt klipp i steget och kunde halvplågad men med god fart forcera det sista rycket. Totalt 20km och lite småväxel om min mätning på google maps inte var helt skev.

Nu skall jag ta den där duschen jag skjutit på alldeles för länge och sen skall jag fetdäcka. Jobb hela dagen i morgon

Morgonnyheterna:

2010-10-06T06:20:00.000+02:00

Hah, spotify verkar ha uppdaterat sig över natten eller något sådant. Dom har gjort om systemet för att dela musik lite och lagt till en funktion så man kan även bifoga meddelanden när man tipsar sina medmänniskor om annan musik. Jag gillar det, fast dom kunde väl byggt in så man kunde göra det på sin blogg också, nu är det bara facebook/twitter/messenger/kontaktnätet inom spotify som har stöd för funktionen.

Får kika lite närmare på uppdateringarna i eftermiddag när jag kommit hem från jobbet.

Springa, frossa, hemma

2010-10-03T21:02:00.000+02:00

Det är ungefär hur jag vill sammanfatta den här dagen. Vaknade, åt frukost, snackade lite skit med syskonbarnen, hjälpte farsan att ta partytältet till klubbstugans förråd. Sen blev det löpning. En klassiker vid namn Bo Gård/Ulfsborgs-rundan. Ganska exakt 6,5km och jag kan den utan och innan. Det var rent nostalgiskt att springa den sträckan idag. Ladugårdsknuten som utgör första kilometermarkören. Den ensamma och enorma eken ute på åkern. Gärdsgården som vanligtvis var den första punkten jag brukade krokna orkmässigt vid när man gjorde en av sina många nystarter efter man låtit konditionen falla ihop totalt. Den lilla servicevägen med de djupt nerkörda traktorspåren som ger så skönt löparunderlag (tills marken fryser under vintern för då blir det rena minfältet för fotens senor), förbi hagarna och sista bondgården, upp på asfalten igen och forcera en slingrande och backig allé (halvvägs genom den brukade vara andra stället man brukade krokna några veckor in i nystarten), hjorthägnet, viadukten över nybrovägen, förbi dörby kyrka och raka spåret hem.

Å ena sidan hade jag nog önskat att jag hade haft med mig en kamera för det var alldeles klarblå himmel med strålande solsken (och bitvis en överjävlig motvind för att det inte skulle vara helt perfekt) så man kunde delat med sig lite av denna sträcka som är såpass ikonisk för min "löparutbildning" eller vad man nu skall kalla den. Fast å andra sidan så har jag aldrig sprungit rundan så fort som jag gjorde idag, gick in på 32.03 och kände mig hyfsat pigg på allt det. I mina mest otränade dagar så hade jag nog varit nästan kvarten långsammare på exakt samma sträcka och jag kan ju bara säga att det är kul att se utvecklingen in action.

En möjlig bidragande orsak till att jag höll ett så bra tempo hela vägen runt var nog också vetskapen om att det väntade kroppkakor till söndagsmiddag. Mer exakt mammas kroppkakor. Ja jag vet, det ser ut som gråslaskiga snöbollar, men smaken går inte att ifrågasätta. Vansinnigt gott varenda gång och det går inte att hejda sig i ätandet. Så ett dussin blev det den här gången, nu klarar man sig förhoppningsvis till man kommer upp nästa gång när farsgubben fyller år.

Därefter följde den sedvanliga extrema matkoman (tänk en amerikansk sitcom eller dylikt när karaktärerna våldsfrossat på thanksgiving-kalkonen och bara ligger utslagna med saliga leenden så är ni rätt nära sanningen) som ägnades åt att packa väskan och peta lite på ett halvfärdigt korsord. Sen tog allt fart igen, pang bom och nu är jag hemma i lägenheten igen. Lyckades rensa kylskåpet på material för en omelett med keso och lite sallad, men nu är det officiellt dags att dra till affären och köpa hem lite livsnödvändigheter. Det blir ett lagom projekt för morgondagen om inte annat.

Kalmar del 2, en extremt lyckad lördag

2010-10-02T20:40:00.000+02:00

Japp, bröllopet var fint som väntat och avslappnat och så hade man trevligt sällskap och så var man dressed to the nines så att säga, och tårtan var skitgod osv. Bonus i livets goda att några vänner fick sin grabb idag ovanpå allt det. Om man nu bara hade haft möjligheten att dra in till centrala kalmar och avnjuta en kall öl med väl valda element ur det gamla gardet så hade det varit en fullständig tiopoängare. Men nu får vi nöja oss med en mycket stark nia i betyg.

Å andra sidan hade jag väl mer eller mindre lovat att redogöra mina träningsambitioner i det här inlägget så det är väl bäst att man faktiskt står vid sitt ord om inte annat. Så här kommer mina träningsmål för första halvan av 2011!

Styrketräningen:

Bänka 80kg
Knäböja över 100kg
Avsluta den där jävla 100 armhävningar-utmaningen man försökt tackla lite halvhjärtat ett par gånger innan.

..Samt att i största allmänhet byta ut lite överskottsfett mot muskler på kuppen

Löpningen:

21km på 1tim 45min
Göra milen konsekvent under 50min
1000m-intervaller kring 3min 30sek
Trycka ut långdistansen till 30km och hålla bättre tempo än 6min/km

Börja tävla. Halvmaradistans på Heleneholms Marathon känns riktigt lockande, likaså blodomloppet i Malmö (man är ju trots allt donator). Sen får man se i övrigt vad man hinner ställa upp i. Skulle vara kul att köra Lidingöloppet som den stora utmaningen för 2011 men jag är bara frestad än så länge, inte övertygad.

That's about it. Jag vet att jag nog skulle kunna höja ribban ännu mer här och där, men jag har varken bråttom med min utveckling eller några direkta ambitioner bortom att vara en bra motionär så det duger för mig. Nu skall jag gå ner och se om jag kan hitta en öl.

Fördelen med långtråkiga tågresor aka Kalmar del 1

2010-10-01T23:10:00.000+02:00

Ja, lite stressat blev det till tåget eftersom man tydligen spärrat av halva kirseberg för busstrafik. Men jag hann med och fick som traditionen bjuder avnjuta lite över 3 timmar tågresa där jag inte sitter med näsan i färdriktningen (kan inte minnas senaste gången jag fick en plats som inte innebar att jag åkte sidledes eller baklänges mellan kalmar och malmö). Enda egentliga problemet med detta är att läsning av kurslitteraturen blir genast tio gånger svårare då periferiseendet ut genom fönstret slår lite extra slint. Så jag kom väl sammanlagt en halv sida innan jag gav upp och ägnade resten av tågresan åt något som var bra mycket mindre påfrestande för ögonen och hjärnan. Så jag skissade upp en lista över vad jag vill uppnå med min träning inom de närmaste 6-8 månaderna (man kanske borde kalla det för mitt beach 2011-program) och med vilka medel jag tänkt nå dessa målsättningar.

Jag skulle vilja gå in närmare på det i det här inlägget men faktum är att jag är skitsömnig och har alldeles för lite batteritid kvar på farsans laptop för att hinna avverka det. Så jag får se om jag hinner med det i morgon eller något dylikt, troligen inte eftersom hela morgondagen kommer kretsa kring min kära storasysters bröllop, men hittar jag en lucka framåt kvällen eller något liknande så skall jag försöka peta in det. Annars får det bara vänta lite till. Målen är definierade och nerskrivna i min almanacka så det finns ingen risk att jag glömmer bort vad jag bestämt mig för att göra om inte annat.

Så Kalmar i övrigt.. Ja det är väl lite som vanligt vill jag påstå, lyxmat av morsan, gott vin, fredagsmys-tv på SVT, pseudocyniska politiska analyser mellan mig och farsgubben (vi konstaterade att SAS tjänade åtminstone 3 flygpendlare på att SD kom in i rikstagen så på sätt och vis förde det något gott med sig rent ekonomiskt), obligatoriskt kaffepimplande och uppdateringar på vad som är nytt inom den stora tjocka släkten. Det var även rätt kul att se hur det färdigrenoverade badrummet blev efter alla förseningar, samt det nya äppelträdet på bakgården. Gubben har ju dessutom äntligen hittat sin officiella dag han slutar jobba på så det är ju rätt kul att den saken blev avgjord i varje fall.

Så, knappt 40 timmar kvar på min vistelse här på östkusten. Förhoppningsvis hinner man nog klämma in ett löparpass där någonstans innan man åker hem igen. Gäller ju att passa på att springa i lätt kuperad skogsterräng när tillfället ges, Malmö är bara pildammspark, asfalt och flack terräng (kirseberg/östervärn undantaget) så man får ta vad som serveras. Hade varit kul om man hade hunnit med iaf en liten god öl på Mollys under vistelsen men jag ställer mig tveksam till att jag ens hinner se något av centrala Kalmar utöver området kring centralstationen när jag kliver på tåget på söndag eftermiddag. Synd, men å andra sidan lär jag ju vara här igen i slutet av månaden när farsgubben fyller år.

Nu är det läggdags, jag har varit vaken i alldeles för många timmar för mitt eget bästa och morgondagen lär bli en lång, men bra, historia. Aaaah shit, batteriet dör, hoppas jag hinner skicka iväg det här, håll käften nu på mig!

Glömsk?

2010-10-01T10:12:00.000+02:00

Just det, jag glömde nästan att summera månadens träning. 130km sprunget, vilket gör det till min näst bästa månad distansmässigt sedan jag började hålla koll på avstånd och tider i år. Lägg därtill på sammanlagt 6h effektiv styrketräning så känns det rätt bra på det hela. Jag har mer eller mindre bestämt mig att jag skall ställa upp på halvmaradistans när Heleneholms Marathon går av stapeln i April, jag vet att jag nog skulle kunna träna upp mig tillräckligt över vintern för att köra helan men det får bli till en annan tävling.

Dessutom är det lite svårt att lura med polarna på en helmara än så länge och vem fan vill inte ha lite inbördes tävlan i umgängeskretsen?

In Flames - F(r)iend

2010-10-01T09:59:00.000+02:00

Troligtvis ett av bandets finaste stunder. Nej, jag är ingen sån där som säger att in flames suger från och med clayman och framåt. Dom är och kommer nog alltid förbli i mitt tempel av musikaliska husgudar, men jag sticker inte under stol med att jag dras mer till låtarna som är hårda än melodiska.
(Den våta drömmen hade varit en skiva där majoriteten av materialet låter som Behind Space, Take this Life, Artifacts of the Black Rain, Scorn, Pinball Map, Clayman, Scream, System, Transparent och, naturligtvis, F(r)iend.)

Jag har ett favorituttryck när det kommer till musik (mer exakt metal) som jag återkommer till gång på gång.
Bra musik skall kännas som att få stryk.
Tempo, tyngd, text, alla medel är tillåtna. Bara det golvar mig.

Nej det är inte BARA så, självklart. Jag tycker trots allt att Crack the Skye är bland det bästa som hänt i musikvärlden sedan Fender skapade Telecastern. Det är bara det att jag har inte fått till ett klämkäckt uttryck för all bra musik som inte känns som stryk.
Kanske borde det vara något i stil med "Bra musik skall kännas som att få stryk. Eller ha fantastiskt bra sex"
Men det känns lite ..opoetiskt, klumpigt och inte riktigt vad jag menar. Då gillar jag nog bättre frasen en god vän till mig har på en av sina tröjor: Music is my abusive boyfriend

Nå, dags att avrunda här, har lite småsaker att stå i med innan jag skall ta tåget till Kalmar.

Hat i koncentrat

2010-09-22T06:32:00.001+02:00

Fy fan vilket uselt humör jag vaknade på. Inte det där normalt oharmoniska "åh fuuuu" som man vanligtvis känner när man vaknar utan mer sånt där humör som bara kan beskrivas medelst varningsskyltar och en lätt tacksamhet att man inte har någon i lägenheten att ta ut det på.

Självklart skall man även jobba hela dagen, undrar om det kommer göra saken bättre eller sämre? Oavsett vilket, håll er undan från rödhåriga personer med dubbelflätor i skägget idag.

Valnedräkning del 7

2010-09-19T23:26:00.000+02:00

Clutch - The Mob Goes Wild, tolka det som du vill. Eufori, raseri, det gör detsamma. Valet är över.

Please Allow Me To Adjust My Pants

So That I May Dance The Good Time Dance

And Put The Onlookers And Innocent Bystanders Into A Trance

Give Disease So The Swine Will Marry And Propagate Lies.

Tough Luck For Elected Officials. The Beast You See Got Fifty Eyes.

Bring It On Home, Spread The Wealth. Play It Cool, The Hand's Been Dealt.

Now, All The Odds Are In Our Favor. Save The Victory Speeches For Later.

Streets On Fire, The Mob Goes Wild.

21 Guns, Box Made Of Pine, Letter From The Government Sealed And Signed

Delivered Federal Express On Your Mother's Doorstep.

Condoleeza Rice Is Nice, But I Prefer A-Roni.

And That Man On The T.V. Who Speaks To The Dead, You Know That Man's A Phony.

Everybody Move To Canada And Smoke Lots Of Pot.

Everybody Move To Canada Right Now. Here's How We Do It:

Bum Rush The Border Guard Before He And His Dog Ever Knew It.

Streets On Fire, The Mob Goes Wild.

21 Guns, Box Made Of Pine, Letter From The Government Sealed And Signed

Delivered Federal Express On Your Mother's Doorstep.

En parantes i mitt valtema

2010-09-19T21:40:00.000+02:00

Sprang idag, 19.8km, jag tror det är nytt distansrekord för min del (om man inte räknar den där trestegsraketen som klockade in på 20.5). Totalt 50m av sträckan som jag inte sprang och det var mest för att det var lite väl meckigt att få tillbaka vattenflaskan i sidofickan på ryggsäcken om man sprang samtidigt. Ett bra incitament att spara in till en camelbak eller något liknande om inte annat. Klockade in på precis under 6min/km och var inte det minsta slutkörd så jag är ganska övertygad på att jag kan pressa tempot till någonstans runt 5-5.30/km på halvmaran som jag är nu. Får testa mig fram konsekvent med ett långpass i veckan hädanefter tror jag.

Kort sagt, nöjd men hungrig på bättre resultat

Valnedräkning del 6

2010-09-19T19:47:00.000+02:00

Ett dygn sent och vallokalerna stänger officiellt om en dryg timme. Vi drar del 6 nu och sparar finalen till lite senare ikväll, förhoppningsvis kan man få den att passa in bättre med ett eventuellt resultat (såvida allt inte hänger i luften till man kontrollräknat det sista i mitten av nästa vecka).

Men nu kör vi vad som för mig har nog varit årets låt i allmänhet och valsäsongens låt i synnerhet. En till av Fear Factory som handlar om förhållandet mellan makt och rädsla. Det här är Fear Campaign

Hate, war and terror, murder, disaster

Rape, drugs and violence, lost in our failure

Fear is suffering, intimidate to obey

Fear is control, suffering is hell

Police enforce obedient behavior

Manufactured weapon of conformity

Fears of war and pestilence

Fear of loss and failure

Fear the hate of your enemy

Fear your god and savior

Savior, failure

What do you fear?

It is the most strategic tool used to manipulate

Intimidation to make me weak in order to obey

Strategy to manipulate, paralyze, intimidate

Righteous greed suffocates, a powerful fear campaign

Mind killing, restricting

Fear is the enemy on my path

Fears of war and pestilence

Fear of loss and failure

Fear the hate of your enemy

Fear your god and savior

Savior, failure

What do you fear?

Fear is your god

Valnedräkning del 5

2010-09-16T21:10:00.001+02:00

Tillbaka till Fear Factory, ett litet äldre vax nu från konceptalbumet Obsolete. Securitron (Police State 2000) handlar om en Storebrorsliknande entitet som övervakar folket (Hej FRA!)

Invade and encompass to judge and dissect
Witness and persecute to serve and protect
To serve, and protect to serve
To serve, and protect to serve

Watchful and aware, constrain every movement
Admit the consequences, freedom's an illusion

Where is security governed through scrutiny?
Your privacy denied, organized and confined!
No place to hide!
No place to hide!

There is no place to hide
Plugged in your mind
Conformed design

To concede your rights
Concede your mind
Surrender to authority

"All must abide and all must adhere"
Future oppression becoming more clear
This is a warning so you must take heed
This coming vision is reality

Where is security governed through scrutiny?
Your privacy denied, organized and confined!
No place to hide!
No place to hide...

Valnedräkning del 4

2010-09-15T20:44:00.000+02:00

When All is Said and Done av Napalm Death. Aldrig har en uppmaning till fred nog låtit så brutal. Oavsett om vi pratar politik eller religion så är det inom oss själva man finner svaret.

Blindness feeds the world to madness

Faith's crumbling, there's no doubt about it

Religion and science fighting a new kind of war

Helpless - wander the streets in desperation

Fearless - to the path they tread

Shameless - the powers that butcher

Ignorant to the deeds that they commit

When all is said and done

Heaven lies in my heart

No slave to beliefs that propagate pain

When all is said and done

Heaven lies in our hearts

This life is a gift to be lived and loved

Fracturing the structure of nature

Iconic catalysts to slaughter

A stalemate bursting bound by contradictions

Heartless - divine blueprints of hatred

Selfless - Diseased masterplans

Shameless - the powers that butcher

Ignorant to the deeds that they commit

Decoded treachery shielding the tyranny

Black Bible tyrants behind masks of righteousness

Relentless - the onslaught of misunderstanding

Descending into a unified chaos

One more chance for a shot at redemption

Lost within, can we summon the might?

Valnedräkning del 3

2010-09-14T23:30:00.002+02:00

Entombed - Night for Day. Känns rätt bra att höra i samband med allt valfläsk och vad man hört många pratat om. Allt i partiernas ideologiska namn och deras respektive syn på hur man vill förändra världen.

You want the guilty to be punished
You want to hang them dead
The road is paved with good intentions
And hell lie straight ahead

I've got night for day
I will find my own way
I've got night for day

I've got things to say
I will say them my way
I got night for day

There will never be
They will never see
I will have it my way
I will have night for day

You're out to make this world
A better place
For you and yours
You're a believer but you and the lord
Don't always bet the same horse

You want the guilt to be punished
You want the hungry to be fed
The road is paved with good intentions
And hell is straight ahead

Night for day

Valnedräkning del 2

2010-09-14T08:15:00.001+02:00

Ja okej, gårdagens låt blev lite försenad. Jag skyller på att jag har ett liv utanför internet.

Så här har vi andra låten, The Drowning av The Haunted. Min motivering till varför jag valde just den här låten är väl att jag tycker det är en härlig attack mot hur många i Sverige förhåller sig kring samhällsfrågor och politik (vilket jag enklast vill beskriva som att man knyter näven i fickan och nöjer sig med det som erbjuds)

High on fire and solid confidence
Truthful rantings but no one is listening
Check collateral, sweep the corners
The fear of words in a fucked-up reality

Steal my freedom of speech my liberty
Fail my rights to express myself
All this half-lied semperfi stone-faced bullshit
Infecting me to deplete my design

I'm drowning in the fear of gods
The more I see the less I want
I was not raised to shut my mouth
But as long as it holds me
I'll fight it and scold it
All my life !

Merge and fold to avoid complexity
All we know is a backfire parody
Know your place see no malady
Shut your hole and accept the abuse
Let it burn ! Let it burn ! Let it burn !
I don't care if we all go down
Let it burn ! Let it burn ! Let it burn !
I don't care if we all go down

I'm drowning in the fear of gods
The more I see the less I want
I was not raised to shut my mouth
But as long as it holds me
I'll fight it and scold it
All my life !

As I close my eyes I can see it now
In sepia twilight sundown to the sound of electrical eyes
The obedient sons and the daughters all perfectly in line
All hail, raised hands in impeccable synchronicity

I'm drowning in the fear of gods
The more I see the less I want
I was not raised to shut my mouth
But as long as it holds me
I'll fight it and scold it
All my life !

Valnedräkning del 1

2010-09-12T09:50:00.001+02:00

Ja då var det en vecka kvar till valet, eller ja mindre för mig. Jag har tänkt förtidsrösta så jag kan ägna nästa söndag åt mer produktiva saker än att stå i kö och trängas med andra. Troligtvis träna eller något liknande.
Men ändå, jag fick en idé så jag får fart på inläggen här igen. Jag tänkte gräva fram en låt varje dag kring ämnet Politik & Samhälle.

Här har ni nummer 1, titelspåret från Fear Factorys nyaste skiva, Mechanize. En låt om hur individualitet har gått förlorad för att den stora samhällsmaskinen skall kunna fungera.

Slave to the industry, faceless in the machine

You do not realize you're dehumanized

You cannot survive, unless you comply

I built it to break it down

We become mechanized

Dawn of our extinction, the human affliction

Friction and the resistance, our sole existence

The future's distant, we can't break free

I built it to break it down

We become mechanized

All Lives are condemned

Thoughtless and automated, lifeless and sedated

You're integrated, your mind castrated

Humiliated, too late to escape

I built it to break it down

We become mechanized

En månad fylld av intressant skit jag inte tänker prata så mycket om

2010-08-22T22:53:00.000+02:00

Jahapp, kalmar då. Igen.
2010 blir ett rekordår om man ser hur många dagar man spenderar under föräldrarnas hustak.

Vad har hunnits med sedan sist? Massa saker. Wacken framförallt. Farsan har officiellt abdikerat från familjens löpartron och erkänt mig som rättmätig konung. Jag har lyckats skrapa ihop över 350.000 poäng på action mode i bejeweled 2. Jag kom in på de kurser jag helst ville bli antagen på. 45 studiepoäng blir det höstterminen 2010 allt som allt så fritid kan man ju säga farväl till. Allmän skrivlust har återkommit med varierad framgång. Nörderiet är återupptaget. Jag har fortfarande inte tröttnat på knäckebröd och kaviar som en grundsten i min frukost. "Post-festivalskt depressionssyndrom" har mildrats med vetskap om att man får se The Haunted på Malmöfestivalen och sporadisk mailkontakt med en snygg mjödservitris man flörtade med i tyskland.

Allt som allt: Life is good. Ibland kommer det mindre fnurror på tråden men allt är hanterbart. Jag är ju till och med tillbaka i sadeln träningsmässigt efter festivaluppehåll och den traditionsenliga förkylningen som kommer därefter.

Och till och med, i sina mörkaste stunder så kan jag alltid tänka på följande: Det är just nu bara 347 dagar kvar till Wacken 2011!

Ibland garvar man

2010-07-18T12:44:00.000+02:00

Angående det här

"Det här är en enskild händelse som skulle kunna ha skett varsomhelst i Malmö, den har ingenting alls med den såkallade Rosengårdsproblematiken, säger Anita Danielsson.
Polisen drar samma slutsats och säger att det är en ren slump att attacken mot ambulansen skedde just i Rosengård."

Bullshit att det var en slump. Det är allt.

200 ynka meter till

2010-07-16T02:33:00.000+02:00

Hade jag sprungit så mycket till hade jag nått delmål 1 för den här träningsperioden idag. Halvmaran.

Eller nä, det räknas inte riktigt. Jag sprang först till pildammarna och väl där var det väl 10-15min innan vi kom igång igen med lite uppvärmning och 20-ish minuter styrketräning före huvudattraktionen med 8,5km gruppjogg. Sen var det 5min småsnack innan man lunkade hem igen.

Men det är ett grymt kvitto på konditionen iaf. Jag är supernöjd!

Metadrömmar och gamla flammor

2010-07-15T11:17:00.000+02:00

Jag är på väg in i något sorts färjeläger arm i arm med en tjej jag inte träffat sedan jag gick andra året på gymnasiet. Tid på dygnet är lite diffust, det såg lite ut som den biten av natten då horisonten börjar ljusna av gryningens anstormning. Hon har inte ändrats utseendemässigt sedan dess, samma finurliga leende, samma midjelånga svarta hår, fortfarande en bit kortare än mig. Vi är på väg till en katamaran-liknande båt som skall ta oss till Tivoli i Köpenhamn, men jag kommer på att jag fortfarande har min 50euro-sedel liggande hemma i lägenheten, om jag får 5min kan jag springa hem och hämta den så slipper vi fippla med uttagsautomater eller växlingskontor i Köpenhamn.

"Nej strunta i det. Det här är sista gången vi ses på ett tag." Jag vet vad hon menar, hon skall snart sätta sig på en annan färja som går någonstans jag inte kan följa med. Hon ger mig en kram.
"Jag stannar här tills du vaknar"
"Visst"
--------------
"fem sekunder" (ja tidsuppfattning och sömn är i det här fallet angiven i upplevd tid) senare vaknar jag och tittar på klockan. 5min kvar till mitt alarm skall väcka mig och jag känner mig helt utvilad, om än lite groggy i nyvakenheten. Det var länge sedan man hade en såpass tydlig drömsekvens, sen att den var lite härligt skruvad och inkluderade en crush från tonåren som jag inte haft något kontakt med på över 6 år gör ju inte saken sämre. Så jag var tvungen att återberätta den här innan detaljerna blir suddiga.

Jag undrar vad Farsta-tösen håller på med idag...

En lång men skön dag

2010-07-13T23:56:00.000+02:00

Med min nuvarande dygnsrytm är det svårt att bestämma när min "dag" börjar. Är det 01.50 när mobilen väcker mig för att det är dags att vakna till, äta något och göra sig klar att ta mig till jobbet med tidningsbärarna, eller är det 11.00 när det är dags att ..ja vakna till, äta något och göra sig klar för jobbet med trädgårdsmästeriet?

Oavsett vilket så är historien idag rätt snarlik. Tog lite för lång tid på mig att komma igång, stressar till arbetsplatsen, kommer i tid med en liten marginal, jobbar och åker hem efter ett par timmar. Det viktiga däremot är hur denna dag nu avrundats.

Löpning (denna ljuvliga drog)
Tillsammans med polare.
Destination: Västra Hamnen
Kvällsbad
Knalla in till stan, snacka skit
Löpning hem
Inte veta om man är blöt för att man fortfarande har öresund i håret eller för att man är genomsvett.

Nu har man ätit lite, skall snart duscha av sig och vila innan det är dags att springa till jobbet igen.

Galet? Kanske. Men fy fan så skönt det är

Om träning och arbete:

2010-06-28T05:54:00.000+02:00

Enkelt sätt att ta reda på om man hade tillräcklig belastning när man kört utfall med skivstång på gymmet: Spring i en trappa ett knappt dygn senare. Känns det som om du har fått en lårkaka fast på skinkorna så har man inte haft för lite iaf.

Nya distriktet rullar på rätt bra nu efter en vecka (ja metaltown var skitkul, likaså midsommar men jag har haft hjärnan gömd i någon byrålåda så om jag skall återberätta detta får det bli en annan gång). Jag går minst 6km varje natt + transport till och från distriktet (1,8km som jag i regel springer) utöver den "riktiga" träningen som ligger runt 2-3 pass löpning och styrketräning vardera i veckan. Just det, sen cyklar jag garanterat 48km varje vecka till och från trädgårdsmästarjobbet också.

..Det låter jävligt mycket när man skriver upp det ärligt talat. 4-6 träningspass, långpromenader och lätt jogg varje natt och tre dagar med längre cykelturer och ett par timmars kroppsarbete varje vecka. Men det funkar faktiskt rätt bra. Visst, dubbeljobbsdagarna tenderar man att bli lite sliten av då man sover kanske 2-4 timmar innan tidningarna och runt 4h till mellan det och trädgårdsjobbet. Men jag är rätt övertygad om att det hade varit ännu värre om jag inte hade träningen (med hänvisning till det gamla "den som slösar energi får mer tillbaka"-argumentet), kaffe och kopiösa mängder vatten. Men i slutändan blir det inte så mycket. Räknar vi bort vardagsmotionen så pratar vi 4-6h högre fysisk ansträngning i veckan och så som jag lagt upp träningspassen så har jag ändå två dagar med vila mitt i allt.

Jag tror nyckeln till framgången kan helt enkelt summeras med att det känns riktigt kul att träna och pressa sig mot nya resultat. Att man dessutom synbart börjar bli mer fit är en egoboost som gör att man inte latar till sig heller. Jag är inte så nördig/fåfäng att jag tagit några mått, det räcker gott och väl med vetskapen att de flesta byxor och shorts numera kräver skärp och att man är nere på den lägsta matchvikten sedan de glada dagarna i försvarsmaktens sold.

TL;DR: Life is good

Årets sommarpratare

2010-06-08T16:41:00.000+02:00

Jahapp, då var årets sommarpratare offentliggjorda för 2010. Inget som gjorde mig riktigt peppad såsom KGB-ryssen härom året men ämnesvalet kan ju alltid rädda många. Preliminärt är det väl bara Natasha Illum Berg, Nicklas Lundblad, Maria Akraka och Johanna Koljonen som jag är lite smånyfiken på. Får se vilka man hamnar på i slutändan.

"jaha vad vill du ha då?" kanske någon tänkte iofs. (jag vet att jag gjorde det för någon minut sen)

Åh det finns nog en hel del människor jag skulle vilja utsätta svenska folket för. Vi kan ta en shortlist på vad jag kan komma på sådär på rak arm.

Peter Dolving, sångare i The Haunted
Soldaten som överlevde eldöverfallet i Afghanistan den 7:e Februari i år
Orvar Säfström
Robban Becirovic, redaktör och grundare av Close-Up Magazine
Thomas Andersson, spelutvecklare vid Digital Illusions CE (DICE) som bla gjort Battlefield-serien, Mirror's Edge och en del annat
Ingolf Persson, festivalgeneral för Sweden Rock Festival
En valfri uppsättning av övriga metalsverige, typ Anders Fridén, Peter Tägtgren, LG-Petrov, Fredrik Thordendal, Tomas Haake, Mikkey Dee osv

Då skulle jag sitta som klistrad!

Rubriker och mitt morgonhumör

2010-06-01T06:04:00.000+02:00

Yrvaken efter att ha nästan vänt dygnet rätt igen så ser jag att tv4s morgonprogram har en rubrik på sitt schema som heter "Ship To Gaza: Hur kunde så många dö?"

Kort svar från täcket:
"Enkelt, det är vad som alltid hänt och alltid kommer hända när folk utan eldhandvapen angriper folk med eldhandvapen"

En final

2010-05-31T01:41:00.000+02:00

Japp, nu är det dags för sista natten på möllandistriktet med tidningsbärarna. 1,5 vecka nu på försommaren och jag måste erkänna att det nog var ett av de skönare distrikten överlag. Bra bostadsrättslägenheter till 80%, inga jobbiga brevinkast och minimalt med störiga fyllon (vilket är riktigt imponerande för att vara precis mellan möllan och södervärn).
Ett längre semestervikariat i juni/juli närmare hemmaplan och sen är det bara trädgårdsmästarjobb resten av sommaren, så pengar lär inte bli något större bekymmer den här sommaren iaf. Vi får se hur det går till hösten. Nu, är det dags att äta ...frukost/mellanmål/whatever innan det är dags att ge sig av för att ta farväl till PK, Grabass, Arse-nose, The Hammer, Inte-Farmor, Jävlaskit, Awkward, C-P, Sieg O, Hans Gruber, Dünder, Cokehead, Mörkberg, Jekkobatteribolaget, Cimmirien, Svinstjärna och de andra prenumeranterna vars namn inte ledde till några sömndepraverade förvrängningar i mitt huvud.

Apropå det där sista så funderar jag på att försöka vända tillbaka på dygnet nu genom att stanna uppe till det iaf är sen kväll igen. Så idag kanske det blir att testa frukostbuffén på Mormors bageri! Score

Över alla gränser

2010-05-20T02:24:00.000+02:00

Vaken i över 18 timmar, hemkommen från en verklighetsflykt som slår det mesta, mängder av koffein i blodet och bara mina egna tankar som sällskap. Denna kombination leder till att man funderar extra hårt, kanske tar ut svängarna lite mer.

Exakt vad jag kommit fram till kan jag inte finna passande ord till. Men det känns såpass bra att det inte gör något att jag inte kommer sova förrän man närmar sig den där gyllene dygnsspärren. Eller att man är tillbaka i verkligheten. Det finns verkligen ingenting som kan rubba mitt leende just nu.

Jag gillar den känslan nästan lika mycket som tankarna den härstammar från.

Oväntad men välkommen utveckling

2010-05-05T21:05:00.000+02:00

Jaha det får bli lite mer på träningstemat. Efter min ambitionspost nedan så snubblade jag in på löparcommunityt jogg.se med målsättningen att ha någonstans där man kan plita ner sina träningsresultat och kanske hitta lite roligare/smartare rundor att springa här i Malmö. Där snubblade jag iaf över en grupp studenter/unga vuxna/malmöfolk som kör gemensam träning i pildammsparken på torsdagarna, så jag hoppade med i deras facebookgrupp och anmälde mig på morgondagens träningspass. Jag menar, jag skulle ju ändå ut så varför inte pröva på det hela?

Målsättningar

2010-05-05T18:29:00.000+02:00

Har nog varit lite tyst om hur träningen gått sedan jag kom igång så jag tänkte att man kunde kasta in en uppdatering. Springer 2-3ggr i veckan snittmässigt. Ligger och dansar kring milgränsen igen i konditionsnivå och jag har tänkt att jag skall försöka knäcka den distansen innan veckan är slut förhoppningsvis. Hurtbullemorgonrutinen med att ta en morgonpromenad såvida jag inte skall jobba eller är katastrofalt utmattad håller sig oväntat bra måste jag säga. Likaså håller principen med att äta något var 4:e timme under dygnets vakna timmar. Styrketräningen varierar väl mest i framgång då det är svårare att motivera sig att göra diverse övningar med kroppsbelastning i lägenheten jämfört med att ge sig ut i vårsolen och springa en vända. Dock har jag tänkt bränna lite av skatteåterbäringen på ett kort hos fitness 24/7, med motiveringen att priserna är humana och närmaste gymmet ligger 600m från lägenheten så det blir svårt att hitta ursäkter mot att gå dit.

I övrigt så har jag lyckats komma på vad jag vill med min löpning (utöver det uppenbara: Må bra/bränna fläsk).

Första målet är att kunna köra 21km utan att börja gå (med delmålen 10km och 15km)
Andra målet är att kunna köra 21km på 1h 45min
Tredje målet är att kunna genomföra ett marathon utan att börja gå
Fjärde målet är att springa maran på under 4h (bonusmålet är att alltid vara snabbare än syrran, oavsett distans)
Absoluta drömmålet: Knäcka farsans bästa marathontid (3h 5min 11sek)

Så ser det ut idag. Jag kanske kommer på några bra mål med styrketräningen också när jag kommer igång med det på allvar. Att bänka mer än sin egna kroppsvikt känns i varje fall rätt givet inom den kategorin.

Ingenting är heligt

2010-05-02T16:19:00.000+02:00

Första maj. Lätt bakfull efter ha haft kalasvalborg i lund för för fjärde året i rad. Vad kan man säga annat än att folk inte skall hålla i måltavlor denna dag.

..jag inser att det här är bara ytterligare ett bevis på att jag är mer lik min käre far än vad jag själv är bekväm med att erkänna. Men det är faktiskt sjukt roligt att trycka på folks knappar ibland.

snabbvisit i kalmar

2010-04-24T14:45:00.000+02:00

Japp, nu har man varit på östkusten i drygt 24h. Känner mig lite rastlös pga bristande träningsrutin men jag skall nog se till att ge mig ut på en löparrunda om en halvtimme sådär så det borde ordna sig då iaf. Sen är det preppning i församlingshemmet halva kvällen inför morgondagens barndop och det lär väl bli första gången man träffar nybörjaren i syskonbarnsskaran. Äh det kommer nog bli en riktigt bra kalmarvisit det här, vädret är överhängande positivt, maten är god och allt verkar rulla på bra än så länge. Bara rastlösheten som står mellan mitt nuvarande tillstånd och det närmaste jag kommer zenlikt välmående. Men att uppnå det i Kalmar kräver en elitstyrka av de roligaste vännerna, alkohol, ännu bättre väder och rikliga mängder hårdrock, minst. Så det är väl att hoppas på för mycket, äh i värsta fall åker jag redan i morgon eftermiddag och så kan man återvända till civilisationen i god tid.

Olyckshändelser händer så lätt

2010-04-13T17:26:00.000+02:00

"Det var en olycka" säger rubriken i Sydsvenskan kring följetongen om Sveriges hatobjekt numero uno (iaf för stunden, det lär väl dyka upp någon ny att bli apgalen över om någon vecka). Nu kanske jag är lite orättvis, kanske lite elak, men det allra första jag tänkte på när jag läste det här var på en annan individ som också drabbades av olyckliga händelser. Nämligen Pelle Alsing!

Dagens aha-upplevelse

2010-04-10T18:26:00.000+02:00

Jag är gammal nog att sterilisera mig, tänka sig.

Nu har jag förstås inte direkt några planer på att genomgå en vasektomi men nu finns alternativet där. Vilket känns lite konstigt när man tänker över hur åldersgränserna ser ut i övrigt.

7: Gammal nog för att föräldrarna inte skall behöva följa med på de tråkigaste skitfilmerna på bion.

11: Ännu fler filmer som de vuxna slipper plågas igenom, fixa popcorn (eller godispeng om man köper på plats) och skjutsa till/från biografen, gör något roligare under tiden.

15: sitter hädanefter ordentligt i skiten om man blir tagen för lagbrott. Kan gå på vilken film som helst på bion. Laglig frihet att knulla runt med likasinnade. Kan gå och hyra film på egen hand. Man är även nu stor nog för att ha rätten att hantera sina egna pengar (som man drar in via presenter eller sommarjobb), busköra med mopeder är också kosher nu!

16: Så länge man har en vuxen som genomgått privatkörningslektionerna i passagerarsätet får man nu framföra flera ton metall och plast i hastigheter upp till 120km/h. Likaså får du (om du bevisar i ett officiellt sammanhang att du har tillräckligt god förmåga) framföra åkergräsklippare, lätta motorcyklar och traktorklassade fordon. Inte nog med det, du får även ta dina första darrande steg in i livet som näringsidkare genom att starta egna företag. Go you! Just ja, du får även rösta i kyrkovalet om du är ansluten till svenska kyrkan nu.

18: Ah, ljuva arton. Varje ruttet öre du får av dina föräldrar hädanefter är enbart för att dom är snälla människor och inte för att dom enligt lag är tvungna. Dessutom saknar dom lagstöd att få dig att göra som dom vill. Du kan köpa folköl och tobak, dricka all möjlig sorts alkohol (men inte gå på systemet mind you), gifta dig, rösta i riksdagsvalet, medverka framför kamerorna när det kommer till porrfilm, ta körkort för bilen och stor mc (upp till en viss styrka), bli en soldat, tatuera dig och avnjuta en massa andra friheter under ansvar.

20: Du får nu gå till det statliga alkoholmonopolet och köpa spriten du kunnat dricka på krogen de senaste två åren, yay! Dessutom kan du bli polis, fast du kanske redan är upptagen med att göra fotpatruller i Afghanistan beväpnad med en tung kulspruta, vad vet jag?

21: Du kan nu (om du har a-behörighet) köra vilken jävla motorcykel du vill! Eller så kanske det gick åt helvete med polisskolan och då kan du iaf ta körkort för buss och kanske få chansen att köra runt med ditt favoritband land och rike runt!

25: NU är du gammal nog att sterilisera dig på eget bevåg! och om du efteråt känner att det här var ett jävligt dumt beslut så kan du adoptera någon annans avkomma.

...är det bara jag som tycker det är jävligt skumt att steriliseringsåldern är så hög (om man nu inte söker särskild dispens pga ärftliga sjukdomar eller liknande)? När man väl anses vara gammal nog att själv bestämma att man inte vill ha avkomma har det gått 6-7 år sedan du fick förtroendet att bära automatvapen och sprängämnen, framföra stridsvagnar och eventuellt döda folk ifall situationen så kräver.

I vilket fall, nu har jag bara en åldersgräns kvar att passera i lagboken. 65, då man är gammal nog att ta ut sin pension. I övrigt så blir man inte mer fri enligt svea rikes lag än vad jag råkar vara nu. Kunde finnas fler friheter som jag själv skulle vilja tillåta mig ta som farbror Staten inte tycker är okej, men det är en annan historia.

Måndagar..

2010-04-05T23:55:00.000+02:00

Om 5h och 35min (räknat från när jag började skriva det här) kommer jag vakna till ett bekant vibrerande på hallgolvet, tätt följt av de inledande tonerna till The Haunteds Abysmal.
Jag kommer sucka bedrövat, vrida på mig ett par gånger, sparka av mig täcket och slå på tv4 medan jag väntar på att autosnoozens första 5min tickar vidare. När larmet går igen så masar jag ur sängen, sucka, pusta, morra och mentalt svära och förbanna mig själv, allt jag ser, hör, doftar, känner och råka tänka på. Kort sagt i princip allt och alla. Larmet kanske dödas i det här skedet, eller så låter jag den ligga på golvet medan jag likt en zombie som precis hoppat av obduktionsbordet hasa mig fram till kaffebryggaren som står preparerad och klar. Jag kommer slå på den och mikrovågsugnen så jag kan få min havregrynsgröt och frukost. Den kommer ätas, jag kommer sakta men säkert vakna till och någonstans mellan klockan 06.20 och 06.30 kommer jag ha börjat cykla igenom Malmö på väg till veckans första arbetsdag.
De minuter som kommer passera mellan 05.15 och det ögonblick som koffeinet sprider ut sig i mina blodådror likt ett varmt motoroljeliknande gift kommer med all sannolikhet vara de värsta minuter jag upplever på hela dagen. Jag kommer vara ett rödpälsat monster av stumt hat som ilsket ser dagen gry

Det kommer kort sagt vara en tid då det är tur att jag inte har något levande väsen i närheten av mig, ty sårade bestar är farligt sällskap. Fast just nu när jag tänker på det, då känns det faktiskt lite bittert med handen på hjärtat.

GIVE ME A FUCKING BEER

2010-04-02T10:05:00.000+02:00

Morgonsvepet av internet resulterade i att jag hittade en artikel i SVD om att vi kanske har en öl på gång som kort och gott kommer heta "Fucking Beer" (Fucking i det här fallet är inte en svordom utan ett samhälle en bit från Salzburg).

Så hur förväntas en öl med detta namn smaka? Personligen önskar jag att dom gör den till en lager som enklast kan beskrivas som "en typisk jävla öl". Inget exklusivt eller fancy, bara den mest typiska ölen man kan tänka sig. Kanske låter tråkigt och slätstruket men en fucking öl skall smaka som en fucking öl.

Recept på en lyckad dag:

2010-03-30T21:55:00.000+02:00

1. Vakna 07.30, dvs en halvtimme innan larmet skulle ondsint väcka en och inse att man är helt sjukt utvilad och mår sådär riktigt kung. Ät frukost i lugn och ro i köket och konstatera att det ser ut att bli riktigt bra väder idag. Borsta tänderna och sträcka ut sig så det knakar i hela kroppen. Kolla veckans avsnitt av 24.

2. Kapitalisera på bonustiden man har på förmiddagen genom att ge sig ut på en löparrunda i solskenet. 35min funkar utan några problem numera. Igång med duschen när man kommer hem och sedan slänga ihop en gräddstuvad pytt med spenat och ägg.

3. Cykla till jobbet, lite tidigare än vanligt också så motvinden inte ens har någon inverkan på cykeltempot.

4. Sätt igång med jobbet, bära parkbänkar, beskära Ölandstok, kratta löv och fixa i största allmänhet, the usual stuff helt enkelt. Fortfarande skönt väder dessutom. Betald fikarast med nybryggt kaffe, frukt och tårta, tillbaka ut i solen och jobba klart för dagen.

5. Handla på hemvägen, få tag på 800g blandfärs för 20kr (bäst före: i morgon), köpa lite annat småviktigt för kylskåpet. Väl hemma blir detta 67st hysteriskt galet skitgoda köttbullar i pingisbollsstorlek och jag upptäcker även i min skattedeklaration att jag kommer få tillbaka ett femsiffrigt belopp runt midsommar (Tack farbror Borg och resten av tomtarna i Alliansen!).

Det finns bara en sak att säga en dag som denna: Universum älskar rödhåriga

Kom till pappa

2010-03-26T23:01:00.000+01:00

I en brevlåda snart hos mig

Självbedrägeri för mitt eget bästa

2010-03-16T08:46:00.000+01:00

Har jag blivit 14 år på nytt? Att komma ur sängen har den senaste 1,5 veckan varit i princip en direkt plåga, oavsett om klockan varit 9.00 eller 13.00. Så hur kommer sig det då att jag nu är helt plötsligt är pigg nog att sitta här och skriva innan klockan ens hunnit bli 9?

Svaret är enkelt: Jag manipulerar mig själv och min omgivning så det i princip är jobbigare att döda alarmet och somna om än att faktiskt komma igång på morgonen.

Steg 1: Jag lägger mobilen vid ingången till köket. På det sättet ligger den tillräckligt nära för att jag omöjligt kan ignorera att alarmet går, men samtidigt ligger den så långt bort att jag faktiskt måste komma ur sängen och gå en bit innan jag kan få tyst på helvetesmaskinen.

Steg 2: Frukost förberedd. Okej, så jag har väckts och har lämnat sängen, vad är bästa sättet att förhindra mig från att gå tillbaka till sängen och somna om? Jo det är att ha en skål med vatten och havregryn i mikron och kaffebryggaren är laddad och klar. Så med två små handrörelser som till och med den mest morgontrötta zombien kan göra reflexmässigt så har jag lagat frukost. Sen är det bara att handikappat slänga ihop en macka medan frukosten fixar sig självt. Råkar jag hugga mig i fingret när jag skär gurkan så får väl det vara hänt, lär ju inte bli sömnigare av det iaf.

Steg 3: Metal! Koffein och allmän energitillförsel från frukosten i kombination med att dundra ut ett urval med högoktanig Metal (den här morgonen presenterad av Gojira) ur datorhögtalarna = Dramatiskt ökad funktionsduglighet och livskvalité. Jag har inget behov av Rix Morgonzoo eller ens morgonpasset på p3 där folk pratar en massa. I regel hatar jag all form av verbal kommunikation människor emellan de första vakentimmarna, även när man inte pratar med mig. Ge mig istället distade elgitarrer, dubbla baskaggar och annat underbart oväsen att fylla sinnena med.

Så om ni ursäktar mig nu, det är dags för påtår till kaffet. God morgon! (och nej, jag vägrar ge den skånska vårsolen cred för att jag vaknar, den får däremot cred för att jag känner mig motiverad att ge mig ut och springa under dagarna)

Best dream ever!

2010-03-12T09:49:00.000+01:00

Okej, lite överdrivet kanske men fy fan vad den var kul iaf. Skriver ner så mycket jag kan här innan detaljerna suddas ut av vakenheten:

Jag (i en väldigt deathstrikeliknande outfit) och en osminkad Jokern från Batman: TAS (ja jag vet att han inte är sminkad egentligen, just go with it) blir insnärjda i ett nät av absurda lögner när Batman och Nightwing (vuxen-Robin) springer på oss i en lägenhet som tillhör The Joker. Eftersom vi är out of costume och inte orkar hamna i någon fight vi garanterat kommer förlora så börjar vi tuta i hjälteparet att vi är undercover-poliser som står på gränsen att knäcka en internationell brottskartell av onda arkitekter och om Batman och Nightwing börjar gräva i vårt fall så kommer dom spoilera åratal av hårt polisarbete. Batman är naturligtvis misstänksam och vill att vi berätta lite mer och våra adhd-osande lögner börjar staplas på varandra. Men av någon anledning köper han våra "kopior" av arkitekternas ritningar (som jag ritade med färgglada kritor medan The Joker blockerade Batmans insyn) och vårt lätt upprörda sätt att tilltala hjältarna. Vi lovar att hålla dom uppdaterade och hoppar in i en hiss som går ner till källaren, börjar skriva något sorts filmmanus på vägen ner (inledningsscenen var en vägkorsning i gryningsljus där poliser höll på att undersöka resterna av en bilolycka, de haffar även några tonåringar som är ute och buskör och en av ungarna har en gammal tysk Luger-pistol nerstoppad i byxorna). Allt var väldigt Bröderna Cohen möter Quentin Tarantino och jag hade en väldigt bestämd åsikt om att kamerapanoreringen skulle gå åt vänster ut till vägen FRÅN polisavspärrningen istället för tvärtom och jag ritade frenetiskt med en orange spritpenna.
Väl nere på bottenvåningen kommer vi ut, springer på Harley Quinn som inte är civilklädd och börjar undra högt varför jag och Jokern inte har "arbetskläderna" på. Jag avbryter henne med ett "Men håll käft!" och stoppar resten av meningen med att hångla upp henne, dock hör Batman detta då han står och röker på balkongen ovanför oss och vi ger varandra världens "Oh shit!"-blick innan vi börjar springa upp för en stor trappa jagade av batmobilen, som får punka av de skarpa kanterna på trappan, vilket tvingar Batman och Nightwing att jaga oss till fots och asgarvandes så tårarna rinner konstaterar jag och Jokern att så länge vi kan sprinta upp för den här helvetestrappan så kommer vi undan då de där två tjuvrökande nissarna inte kommer orka länge till.

Sen gick mitt larm och medan man väntade på att kaffekannan skulle fyllas av den svarta livsgivande sörjan drabbades jag av en småparanoid tanke om att det här kanske mycket väl har varit dagens höjdpunkt.

..Jag hoppas att det verkligen inte är så

Oscarsgalan 2010 - 39

2010-03-08T06:00:00.003+01:00

Härligt att se indierullen som hollywood inte ville plocka upp ta hem de tyngsta priserna. SUCK IT JAMES CAMERON!! Det var allt för i år, hur många rätt fick jag i slutändan?

Bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll och biroll, ett halvt rätt för bästa kvinnliga huvudroll (hjärtat röstade ju på Bullock och hjärnan på Sidibe), helgradering på kvinnliga biroll och best original screenplay så det går bort, best adapted tog jag, ett halvt rätt igen för bästa animerade och soundtrack.

Ja jag prickade det ganska bra överlag. Jag är nöjd med mitt deltagande, nu får det vara slutspammat i min blogg. I slutändan så vill jag ge Mo'Nique en extra medalj för att vara det mest pretentiösa pk-aset på hela festen. Klart slut!

Oscarsgalan 2010 - 38

2010-03-08T05:33:00.003+01:00

okej, laggandet börjar gå mig seriöst på nerverna nu. Jag vill ju höra tacktal och allt utan en massa ofrivillig censur >_< Aaaargh nu blev det ännu värre WTF!??! (ja koffeinet hjälper knappast)

Fortfarande ingenting, antar att dom är mitt uppe i bästa kvinnliga nu. Kan ta de nominerade och sedan slänga ut vinnaren så fort jag vet något:

Sandra Bullock - The Blind Side
Helen Mirren - The Last station
Carey Mulligan - An Education
Gabourey Sidibe - Precious
Meryl Streep - Julie & Julia (Meryl innehar just nu rekordet för flest nomineringar, inte för att hon vunnit några men wth)

Aha! Justin pulls through (lite iaf men den lär väl bli överlastad på 2sek). Vinnaren är: ....faaaaan!! Det försvann igen. FUUUUU Murphy FUUUUUU

Wikipedia säger Sandra Bullock iaf. Lite otippat men skönt att det inte blev en uppenbar oscar till Precious.

Lagget fortsätter, likaså min jakt på att kringgå skiten. Nu funkar det. Fick precis se Katheryn Bigelow gå av scenen så det verkar som om hon vann bästa regi. HÄRLIGT!

Oooho Den vann Bästa film också! YES! *segerdansar lite*

Oscarsgalan 2010 - 37

2010-03-08T05:18:00.002+01:00

Nu är det någon tant vars namn laggade bort i sändningen som presenterar Avatar som nominering för bästa film, jag lider inte så mycket men jag känner igen henne från något ställe och det irriterar att jag inte riktigt vet vart.

Gaah, nu är det något strul på tråden för sändningen hackar rätt bra. Så störigt! Tur att det är reklam för stunden iaf, hoppas det reder sig till det blir dags för de tunga priserna.

Inte det, nähä, får hoppas att man hänger med nu efter bästa förmåga.

Bästa manliga huvudroll är det nu iaf. Faan att man missar de strålande omdömerna dom talar men här är de nominerade:
Jeff Bridges - Crazy Heart
George Clooney - Up in the Air
Morgan Freeman - Invictus
Colin Firth - A Single Man
Jeremy Renner - The Hurt Locker

Tung kategori med många välförtjänta nomineringar, tummarna hålls för Jeff i varje fall men Clooney och Renner kan skrälla. Likaså Freeman.

Nu skall vi se vem som tar det *drumroll och koffeinhispigt nagelbitande* JEFF! ÄNTLIGEN, inte så förvånande men wth